Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 2

— Vi äro allena, Julia, sade han derpå med en stämma, som hade något beklämdt, och jag tror det är bäst, alt jag genast begagnar tillfället, för att samtala med er öfver en framtid, som för oss begge icke kan blifva annat än dyster, om vi ieke bandla efter en bestämd plan — jag ville säga en upprjord öfverenskommelse. Ännu könna vi hvarandra så godt som inte. Ödet — ifall vi vilja gifva min fader och er onkel äran af denna bevämning — har förenat oss af nyck eller beräkning. Det ör icke min skull, om jag ivke lärt mig känna och uppskatta edra förtjenster efter deras höga värde, eller som de förtjena; det är icke er skull, om ni icke känner någon böjelse för den man, som blifvit er påtrugad; ja, jag måste vara er tacksam blott ni icke fattar vedervilja för den påtvungne, och detta så mycket mer, som jag vet alt ert hjerta redan gjort sitt val, Julia rodnade vid dessa ord; hon ville tala, men förmådde icke. — Ni gjorde orätt i att förneka eller blygas öfver denna kärlek, fortfor Vespasiano lugnt. Pet vore oförståndigt om jag skulle önska att ni för en mans skull, som endast genom en fremmandes vilja blef er make, vid hvilken ni blott för formens skull är bunden, med ens skulle rycka ur ert hjerta en kärlek, som varit er dyrbar, som kanske varit er första kärlek. Lika litet skall ni förutsätta, att jaz med samma innerlighet skulle sluta mig till en maka, som visserligen bär mitt namn, men hvers körlek tillhör en annan, som hade vår förbindelse uppstått af fritt val och viåra hjertan lagt våra händer tillsammans. Detta allt oaktadt tviflar jag dock icke, att vårt äktenskap i en framtid kan bli lyckligt. s — Jag tänker, sade grefvinnan med pressad ton, att då vi lärt känna hvarandra — — Så är del! Ni bar uttalat ordet! inföll Vespasiano hastigt. Vi måste lära känna hvarandra vi måste, ehuru redan förmälde, börja med alt göra hvarandras bekantskap: men dertill behöfves tid och den skall sedan göra det öffiga. — Jag skall rätta mig fullkomligt efter er vilja! Frukta icke att på något sält bli generad, svarade Julia något ömtåligt. — Jag tillät mig denna antydning endast der