hätska officiella utiall mot sådant, som var statstörfattning verkligen redan äger. Till den redan nämnda barnslighetens märkbara. ste företeelser höra det nu förflutna årets jubel-tillställningar. En af ovanligt stark önskan härflytande ovanligt stark tro fordras, för att föreställa sig, det någon vill såsom en nalionens opinionsyllring anta. ga t. ex. en medalj, som — — — stått på orderna t en så oskuldsfull tro skall efterver!den mycke skratta) — — — — — — — — — — Red. af Vinterbladet har här, såsom läsaren finner, sökt att närmare bestämma den andel, som den nu regerande konungen haft och bar uti nuvarande ställningar och förhållanden. Denna lilla skizz är också i de flesta delar riktig; men ett par omständigheter kunde dock lätt leda tili ett ganska ensidigt bedömande af det hela, om de lemnades utan anmärkning. Vi ämna icke derföre här polemisera mot Vinterbladet, men skoie blott tillåta oss att litet närmare utföranågra drag i den ofvanstående målnincen. ! Till en början, och då Vinterbladet säger att 1809 års revolution egentligen uppstod ,ur ett enstaka factump), måste man erinra, att något dylikt särskildt factumi vanligen gifvit yttersta impulsen åt alla revolutioner, som historien har att omtala, — när frågan nemligen är om sådana revolutioner, som medfört någon ändring i statsförfattningen —, sedan slägtets ideer förut blifvit förda ett tillräckligt stycke framåt för att förbereda dem. Så var det äfven med 1809 års revolution, och Vinterbladet har ej heller nekat, att den till en del härrörde från de nya ideer, som spriddes genom den gamla franska revolutionen, och hvarigenom en stor del af den bildade klassen här i landet kom i så mycket starkare konflikt till den statshvälfning, hvarigenom Gustaf II tog suveräniteten, och till den påföljande despotiska regeringen, och hvilket äfven visade sig i gäsningen vid 41800 års riksdag. Likaså anse vi Vinterbladet icke hafva alldeles rätt uli sitt påstående, att uti 1809 års revolution ej låg någon nivelleringsprinoip, de v--ss någon rigtning att införa en mera social jemnlikhet mellan serskilda stånd och medborgare. Utom stadgandet om tryckfribeten, har ju Vinterbiadet sjelf vidrört hvad man icke må glömma, att grundlagens stiftare åtminstone åsyftade att återskänka folket hela sin sfelfbeskattningsrätt och att re:eringsformen i detta afseende innehåller ganska fullständiga bestämmelser, om de blott någonsin i allo blefvo realiserade. Vidare: att 4809 års konstitutionsutskott högtidligen uttalade nödvändigheten af en representalionsreform, ehuru menlösheten var nog stor alt lemna denna angelägenhet åt framtiden; att grundsatsen af ett konstitutionelt styrelsesystem genom rådgifvarnes kraftfulla moraliska inverkan på regenten, utgjorde sjelfva basen för nämnde utskotts betänkande angående riksstyrelsen, såsom tydligen finnes af motiverna till samma betänkande; att den, uteslutande rättighet, som en viss klass förut hade till besittning af den mest priviligierade Jordegendom en i landet, upphäfdes, och att näringfriheten proklamerades genom stadgandet, att en hvar vore berättigad att drifva borgerlig näring emot åtagande af deremot svarande borgerlig tunga. Dessutom är det väl bekant, att Bondeståndet ända i det yttersta yrkade ståndsprivilegiernes totala afskaffande, fastän detta tillintetgjordes genom intriger, och ett bref i Adlersparres historiska bandlingar upplyser bäst,! buru stark spänningen var, då reaktionens hufvud-! män föreslogo att låta köra upp kanoner utanför bondeståndets sessionsrum, för att qväsa ståndetsl. halsstarrighet,. Men vi komma nu till det som utgör hufvudämnet i Vinterbladets artikel. . Om man genomgår hela den strid, som nu för tiden föres emellan de olika politiska partierna i, alla länder med konstitutionella statsformer, så. kunna dessa, de må för öfrigt variera i än så många serskilda nyanser, öfverallt rangeras i två olika och motsatta hufvudklasser. Den ena, hvilken man kan kalla den demokratiska, vill göra det konstitutionella systemet till en verklighet, ! det vill siga, den vill dels, att alla de garantier ! och kontroller konstisutionen innelåller på papperet, till skydd mot missbruk af den offentliga makten, äfven må äga rum i verkligheten utan att bortadvoceras och förvridas, dels också, att den konstitutionella andan må utvecklas till elt verkigt representalift system, som gör den inför lag oantastlige regenten moraliskt beroende af rådgifvare, ansvarige inför folkets representanter, och att dessa representanter skola vara så valde, att de verkligen uttrydka folkets och icke vissa kasters eller mäktiga intressens åsigter. Den andra klassen åter, den absolutistiska, söker att så mycket som möjlist under skenet af de konstijutionella formerna bibehålla allenastyrandet och ör detta ändamål försvaga eller eludera de garantier, grundlagarna uppställa, samt öfverlemna len verkliga inflytelsen på regentens beslut åt en I camarilla. Detta åter har man sett lätt kunna ske i händele folkrepresentationen är så svag eller korrumerad till sin sammansättning, att regeringen kan, itan farhåga för någon svårare påföljd, visa sitt örakt för de grundsatser den förra yrkar, så snart lessa stå i strid med regeringens egna böjelser, amt att någon ansvarighet för rådgifvarne icke är tt frukta, om de än uraktlåta grundlagens förekrifter eller äro sitt vigtiga kall underlägsna. I ådana fall inträffar vanligen ett af två: antingen tt den egentliga inflytelsen på regentens bslut fverlemnas åt några personliga gunstling r bredid de konstitutionelle rådgifvarne, eller att dessefe jelfve förvandlas till en kamarilla och till vilje-v 092 vaerktvs åt rarantan hulla mn att hiahålo lad OM AA JA AS K—VA K— JD PE AR KK VR DD AA KK sm