Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 2

jagarne och detta leder oss åter på den redää ett par gånger förut upprepade anmärkningen, om den ojhet och tanklöshet, som man så ofta visar isaker, som på det allranärmaste röra de vigtigaste intressen, hvaribland helsa och lif onekligen torde böra räknas. Månne det kan finnas något äfventyrligare för denna dyrbara egendom, än att sitta stilla ett par timmar inom ett hvälfdt och oeldadt rum i flera graders köld, och månne det är underligt, ifall personer, som tillbringa hela veckan vid stillasittande arbete i värmen, icke kunna uthärda en sådan rå och kall temperatur, samt om kyrkorna derföre äro litet besökta vintertiden. Det högvördiga presterskapet höres ofta uppmana husbönder och matmödrar att tillbålla sitt tjenstefolk till flitig kyrkogång, men besinnar de;vid kanske icke, att just tjenstfolket, åtryinstone den dvinliga personalen. Taerändels äro ganska litet försedde mot vinterkylan, med en kapott och en silkesshawleti på hufvudet, hvilka vanligen utgöra al den öfverbeklädnad de ega, när de äro väl försedde. Hvad är då följden? Jol! att folket vänjer sig ifrån gudstjensten i kyrkan, emedan mången anser, att ganska litet är gjordt till Guds ära derigenom, att man för sabbatens firande ådrager sig en sjukdom. Hvad kan då vara orsaken dertill, att hvarken församlingarnes kyrkoråd eller presterskapet, som har värst af den ifrågavarande olägenheten, gör det ringaste till dess afbjelpande då sådant Iikväl vore så lätt? Man påkostar många tusen riksdaler till kyrkornas -prydande, men besinnar icke, att det nödvändiga bör gå framför det som endast lyser, och att det verkligen kunde höra till det nödvändiga, att hafva eldade kyrkor samt att den andliga uppbyggelsen betydligt måste minskas, när man skall behöfva sitta och blåsa i fingrarne eller slå ihop klackarne, för att ej få förfrusna händer och fötter, att icke tala om det blottade hufvudet. Äfven den mest religiösa inre värma kan icke alltid bevara dessa ledamöter emot förkylning. Uti andra länder med långt mildare klimat än vårt lands bar man redan långt för detta tänkt på sådant, och i England t. ex. äro de flesta kyrkor eldade. Saken skulle också här lätt kunna gå för sig utan ringaste uppoffring för kyrkan, genom ett enkelt medel. Detta medal finnes uti binkbyrorna. Då nemligen platserna i kyrkan äro olika välbelägna, vore väl intet billigare, än att de bästa platserna, der man bäst hör och ser predikanten, betalades 2 å 3 gånger mera än de sämre, och detta skulle gifva en mer än tillräcklig fond både för eldningens underhållande och den första inrättningen; men om det också ej räckte till dem sednare, så är det intet tvifvel, att det felande i nästan hvarje församling kunde anskaffas genom subskription, enär, äfven för en lokal så stor som Storkyrkans i Stockholm, ett dussin stora kaminer eller en ealorifer för ett par tusen Rdr Rgs vore mer än tillräckligt att uppvärma temperaturen så mycket som behöfdes. Mången, som nu ådragit sig gikt eller reumatism för lifstiden genom en förkylning under vudstjensten, skulle ganska gerna ensam betala en god summa om det ej inträffat. Ölverhufvud finnes väl ock intet föremål, för hvilket en penningesumma är så lätt sammanbragt, som för ett behof till kyrkan, och för det ifrågavarande skulle säkert alla våra damer i främsta rummet intressera sig. Vi tro ock, att det är a! hufvudstadens husfruar som denna angelägenhet hufvudsakligen beror. Om de blott flitigt påminna sina männer, så går det, och de skola då till nästa vinter kunna besöka Guds hus, på samma sätt som andra offentliga samlingsställen, utan fara för helsan. j —LL ige