Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 2

hvärje klok man borde inse, att uppskofvet skille blifva liktydigt med reaktionens fullständighet, så snart den första förskräckelsen hunnit lägga sig. Hvad revolutionen verkligen skapade, var: tryckfrihet (som dock snart till stor del förstördes), bestämd tid för riksdagar (hvilken dock togs så lång, att representationens inflytande endast derigenom kunde anses förlamad), rättighet för hvar man att ega allt slags jord, ministeriel ansvarighet erkänd i orden (när hon blifver det i verkligheten; vet Gud allena), näringsfrihet högtidligen stadgad i kontraktsoch grundlagsform (men snart åter förstörd, och det på ett sätt, som ensamt tillräckligen bevisar baskaffenheten af de ga rantier, vi fingo). Se här nu allt, hvad folket och friheten verkligen vunno på revolutionen; men vilkoret för all vidare vinst uteblef, nemligen en förbättrad representation; och ytterligare uteblef all lättnad i det, hvarunder massan i sekler suckat, och som skall hålla Sverges hufvudnäring neder ännu i sekler, nemligen vårt gräsliga kammaroch skatteväsende, vår allt uppslukande indelning, skjutsväsendet, öfriga servituter, den concentrerade, men ändock långsama och hoptrasslade embetsmanna-inrättningen 0. s. V. Då Prinsen af Pontecorvo, balftannat år efter revolutionen och endast några månader efter grundlagarnas fullbordande valdes till tronföljare, hvad visste han då om allt detta? Hvad begrepp gjorde han sig om det land, han var kallad att styra? Naturligtvis examinerade honom ingen; men händelserna och vissa yttranden gifva en klaf, hvarmed man kan leta sig fram till någorlunda säker föreställning därom. Fransmän äro i allmänhet utmärkt svaga i kunskapen om främmande länder, isynnerhet om så aflägsna, som Sverge. Afven -de mest studerade Fransmän äro i detta predikament; och den svenske Kronprinsen måste ändock veta ännu mindre, ty hans studier lågo icke däråt. Han valdes och ankom oförtöfvadt. Ingen tid lemnades honom att lära känna sitt nya fådernesland, att studera sig in i dess författning, dess kammarverk, näringslagar, seder, behof — ett studium, som hos andra fordrar en mansålders träget arbete —; han måste genast fram och styra ett land, hvatom han sålunda visste intet. Och under hvad former och förhållanden måste han det? Jo, en reaktion hade ögonskenligen redan bemägtigat sig revolutionen; och den grundlagsparagraf, hvarvid vigt isynnerhet lades, var den om monarkens rätt att aHena styra riket; de paragrafer, som stodo bredvid denna, för att förklara och modifiera honom de begrepos icke; undersöker man den tidens förhandlingar och statshandlingar, så skall man se, att dessa paragrafer betraktades såsom en sorts skådebröd, hvilka råkat in i grundlagen endast till en grannlåt, och att styrelsesättet ansågs vara i det hela sådant, som det var förut. Kronprinsen, som kom från ett land, där man haft erfarenhet af despoti, af revolution och åter a! despoti, men icke af något tredje, icke af någon konstitutionel styrelse, kunde icke möjligen se längre än de män, som sjelfve gjort Sverges revolution och nya grundlagar; det hade varit obilligt begärdt; man bör alltid ihågkomma, att han visserligen var ett snille, en stor man, en hjelte, men dock icke mer än en människa. Detta synes man likväl hafva fordrat a honom; han skulle icke blott med sitt hjeltesvärd utöra de bragder, som erfordrades till återförvärfvande af Sverges ära och anseende, utan äfven uttänka de ekonomiska ooh Jegistativa förbättringar, landet behöfde. Han betraktades och behandlades såsom ctt högre väsende, en försyn, ur hvilken allt, hvad oss beho gjordes, skulle omedelbart utgå, på grund förmodliger af uppenbarelser. Och hvilka begrepp måste då Kronprinsen bild: sig om sin ställning och sitt kall? Han kunde visserligen med sitt snille skapa en mängd teorier och all männa satser — och detta har vidhängt allt sedan oaktadt ett tredjedels sekels följande erfarenhet — men om Sverige serskildt kunde detta snille föga up penbara. Sålunda bildade sig den föreställningen att Sverige var ett i sin innersta grund skakadt, et af revolutionen upplöst samhälle, som kunde behand: las såsom ett nytt råämne; att anarkin, jakobinism republikanism, kraftlöshet och viljelöshet förefunno: och behöfde framförallt botas. Detta var ju ett så stort, så trängande behof, det första behovet, föl hvilket alla andra måste träda i bakgrunden! Vi be Höfde, så troddes det, ära, sjelfständighet, sjelfförtro ende, upplösta samhällsbands återknytande; bredvic så stora mål förtjenade några sådana småsaker, son skatteväsende och näringsväsende, visst icke att upp taga en dyrbar tid. (??1!) Lägger man härtill en under franska revolutioner och kejsare-tiden insupen öfvertygelse om den nöd vändiga tillvaron af ett legitimistiskt parti och dyna stiska stämplingar, hvilka dock visst icke hade någo motstycke i Sverige, så finner man lätt, buru er verksamhet och ett snille, som kunnat och bordt äg: ett tillräckligt fält uti landets inre förhållanden, skull förbise dessa och kasta sig in på vissa för hela verl den gemensamma, i hela verlden lika, politiska spe kulationer (af hvilka inga voro Sverige nödvändig och kära ulom en). Till detta, för alla stater ge mensamma, öfver allt lika föremål för kunskap oci experimenter kan den väpnade styrkans organisatiol räknas, så vidt hon visar sig i den samlade trup pen. Beklädnad, exercise-reglemente, indelningar brigader, divisioner, inspektioner, gevärens form, löne regleringar (d. v. s. lön-tillökningar), conduite-listo —— RR