från den opinion, som vållade hans inzång i köalitionen, hvilken han ansåg såsom nödvändig för laudets bästa. I afseende på förklaringen yttrade ministern, att man icke kunde tvifla på drottmingens ord. Det vore omöjligt, att den berättelse H. M. derom gjort, i så öppna och naturligt oskyldiga ordalag, icke vore sann. Han begärde, att Hr Alcon måtte omtala hvad han derom kände och sett, och han anmärkte, att man icke borde åberopa gissningar eller jemförelser af facta; ty isådant fall kunde han uppzifva andra facta, andra iakttagelser, som bevisa motsatsen; och han ville i detta fall endast påminna om hvad han hört a Hr Serranos egen mun, i hänseende till hvad som tilldragit sig på sfottet. Här afbröts talaren af Hr Serrano: Det är e sannt. (Rörelse, buller.) Hr Gonzales Bravo. Jag är ledsen öfver at befinna miz här. : Hr Serrano. Utanför detta hus vore det lika så. (Rop i motsatt anda. Ett ögonblicks oreda. Hr Gonzales Bravo. Jag önskar att Hr Ser rano målte svara mig, om han ej en dag upp på slottet sagt mig, att Hr Olozagas beteende ick varit sådant som det bordt vara. Hr Serrano. Det påminner jag mig icke. Hr Gonzales Bravo. Det är likväl sannt at så förhållit sig; och Hr Serrano har sagt detsam:. ma till en hög person, som ver der, samt till Hr Ros och Olano. Talaren påstod, att hans pligt ålagt honom at inför Kammaren framlägga den kongl. förklarin gen, ty han kände att det fanns en proposition gjord af 62 deputerade, som yrkat upptagande af samma ämne, som nu var föremål för kamma rens öfverläggninzar, och ibland underskriftern af densamma befann sig Hr Cortina sjelf, som likväl nu förebrått ministern att hafva föranled den. Hr Cortina. Det är ej sannut (Utrop af oli ka slag; oreda.) Då ordningen åter inträdt, fortfor talaren oc sade, att han tyckte sig hafva sett Hr Cortina: namn derå. Hvad beträffade de omtalade afsätt ningarna, måste talaren erinra derom, att mar ifrån Madrid skrifvit till provinserna för att be reda en revolution och att regeringen var pligti att hindra en sådan. (Många begära på en gån; ordet.) Han sade sig vara besluten till allt, och alt man icke genom något medel skulle kunn: tvinga bonom till tystnad. Talaren sökte deref ter visa nödvändigheten, att embetsmännen vor enige med regeringens gång; och han slutade mer en framställning om nödvändicheten af att snar göra slut på denna diskussion. Hr Serrano begärde ordet, men presidenten vä grade honom. det. Som likväl kammaren yrkad att han skulle få det, sade talaren, att då mar ifrågaställt bans tillgifvenhet för drottningen, kun de han icke återhålla sin harm. Man hade vänd sig till honom med en uppmaning, som icke bord äga rum i kammaren; man hade missbrukat der förtroligaste vänskap; och det var derföre son ban nu ville återupprepa desamma ord, som ha redan uttalat. Han påminde sig ingenting son kunde vara förnärmande, och han hade aldri hyst misstankar som kunde såra. Om han ä skuile behöfva bestå i tusende hedersstrider utan ör kammaren, skulle han ej förråda sådant son kunnat tilldraga sig i det enskilda lifvet. Hr Bravo svarade, alt han aldrig tviflat på H Serranos lojaut, men alt sådant-icke bindrade att de kunde träffas och se åt huru de kund förstå hvarandra. (Allmänt ogillande och debat fan slaäatadacoc