Aftonbladet – 5 januari 1844, sida 2

— Unionskommitten är ännu vid lif. Den har ;jort en hemställan till Regeringen och derigenom öranledt följande statshandling, angående Riksaktens reviderande, hvilken bläfvit beslutad i kombineradt svenskt och mnorrskt statsråd, den 47 sistidne December, sedan de båda rikenas statsråd först blifvit öfver frågan hörde. Vid återkallande i minnet af 4844 års händelser och de känslor, som uppstodo hos de båda folken, då försynen beslutade den förening, som för beständigt utsiäckt den gamla ovänskapen mellan Sveriges och Norges inbyggare, utvecklade H. M. i resoiutionen af den 4 Januari 1842 de orsaker, hvarför man hvarken kunde eller borde vänta att finna i Riksaktens redaktion den fullkomliga bestämdhet, som i framtiden skulle tjena att aflägsna allt tvifvel med afseende på dess specialiteter. Denna brist på tydlighet i särskiida stadgar har dock hittills lika litet gifvit antedning till tvistigheter (?), som den stört det goda örståndet emellan de båda nationerne. Omtänksamme att befästa den broderliga vänskap, på hvilken deras oafhängighet och heder hvil2, böra vi alle nära den önskan, att enskilda brister icke i ena aflägsen framtid må kunna begagnas till förevändning för lika opolitiska som för båda nationernas lugn skadliga tvister. Den fred båda rikena pjutit efter föreningen, ålägger oss att med samvetstull redlighet och medelst tydliggörande af den verkliga meningen i riksaktens särskilda paragrafer, aflägsna allt, som skulle kunna föranleda ens blotta skuggan af möjligt missförstånd. Denna pligt är lätt att uppfylla, ty tjugonio års oaibruten vänskap har ådagalagt giltigheten af de grundsatser, på hvilka den byggnad hvilar, som innesluter brödrafolkens sjeliständighet och heder. Oryggliga genom sin natur, befästade genom ömsesidigt besvurna förbindelser och genom samma intressen, samt hel!gade genom den välsignelse, som försynen utbreder ötver förenin.en, utgöra dessa grundsatser de båda brödrafoikens beskyddande egid. Lyckliga i öfvertygelsen om, att ingenting sakna och icke utom våra gränser trakta efter något annat än mensklighetens väl, kunna vi tryggt öfverlemna oss åt våra förhoppningar. Erfarenheten skall vägleda oss och vinpehöfva blott framgå med den kloka försigtighet, som bör öfvertyga en hvar om våra afsigters renhet. Erkännandet att båda rikenas grundlagar böra stå i harmoni med de särskilda stadgar, som röra föreningen, samt afseendet på nutidens händelser, göra det maktpåliggande för oss att granska riksakten. De deral härflytande rättelser i motsvarande paragrafer al grundlagen skola derefter inskränka sig till en omskrifning af hvad emellan Konungen och de två national-representationerne i sådant afseende må hafva blifvit beslutadt. I betraktande af hvad båda rikenas statsråd underdånigt hafva anmärkt beträffande vanskligheten för dem, att på så långt afstånd från hvarandra företaga en revision efriksakten, innan detta arbete blifvit från båda sidor förberedt, samt då unionskommitten, som allaredan fått sig uppdraget, att afgifva underdånist betänkande med afseende på tillämpningen af den likhetsprincip i rättigheter och pligter mellan båda nationerne inbördes, som finnes uttalad i riksakten, ännu icke fullgjort dess genom resolutionen af den 30 Januari 4839 kommitten pålagda värf, befalier H. M. härigenom bemälde kommitte, att anställa ofvanförmälda revision af riksakten. IL. M. föreskrifver dock kommitten uttryckligen, att icke under detta arbete aflögsna sig från de grundsatser, som innehållas i det fördrag, hvilket bestäm