Aftonbladet – 4 januari 1844, sida 3

tiga med min utflykt till Terracina, då ni återkommer dit. — I Rom? Visserligen, fortsatte TLandolina med sin förra min. Men såsom jag ser, ämnar ni redan aflägsna er. Hur mycket får jag icke beklaga, att jag stört ert måte med fru grefvinnan — med signora Beatrice, vill jag säga. Men då ni nu beslutit att bryta upp, så vill jag dock råda er, att på nytt anlägga ert skägg; ty, ser ni, min kära riddare, portcehäsbärarne hafva sett er gå in i trädgården med skägget, och om de sågo er gå ut utan detsamma, skulle det väcka deras nyfikenhet, och saken skulle bäras fram till Fondi — ty de stå i grefvens tjenst — och kanhända kunde några tillägg och uttydningar göras till denna högst oskyldiga händelse, som för den de rörde, jag menar er, blefve ganska obehagliga. — Ja, gå, riddar Grimaldi, gå! inföll Julia lifligt. — Jag tror, sade Beatrice raskt, att, såsom signor Hettore riktigt har sagt, denna verkligen oskyldiga sak kunde medföra något obehag för min bror, kanhända ett par dagars arrest. Jag har beslutat att gifva grefve Vespasiano del af händelsen och be. om hans förord, ifall det skulle behöfvas. : — Menar ni det, signora? sade Hettore, i det hans arm krampaktigt rörde sig, och öfver hans panna drog sig ett dystert moln, som likväl för ett ögonblick åter försvann. Men ni har rätt, sade han i en till hälften hånande och till hälften smickrande ton, och ni är klok, ni vet råd: för allt. Ja, signor Antonio, följ blott er systers råd; de. skola alltid bekomma er väl. Jag tviflar icke att hon skall förstå att ställa sig på god fot med grefven.