Aftonbladet – 3 januari 1844, sida 1

UTRIKES: SPANIEN. I Deputefade kammarens sammankomst d. 21 Dec, fortfor debatten. angående drottningens förklaring öfver Hr Olozagas endtlediganide ur ministeren. Hr Martinez de la Rosa fann i H:r Lopez och. Corlinas tal endast bevis på progressisternas ofördragsamhet, då de sagt, att ministeren endast borde: bestå af deras parti. Han ville en koalitions-ministere och åberopade i detta afseende Frankrikes exempel, der man så ofta tegit sin tillflykt till en sådan. Han påstod, att om man ännu hörde talas om intriger och om palats-inspirationer, så var detta Lopezska ministörens skuld, som. icke vetat att qväfva dylika oordningar i födseln. Han åberopade såsom bevis för det moderata partiets försonlighet, att det satt Hr Olozaga till president för att derigenom bana honom vägen till konselj-presidentskapet; men att denne gerast brutit mot det parlamentariska : bruket, att: tillsätta sina medministrar utur kammarens majoritet. Han hade till och med till inrikes ; ministeren valt en person, som icke var medlem af Cortes. Likväl hade denna majoritet gifvit honom sitt stöd, och det oaktadt ville han upplösa Cortes. En sådan åtgärd kunde han aldrig försvara. Vid formen af upplös-. nings-dekrelet anmärkte han, att det icke varit afbandladt i konseljen, så att det var falskt att säga, att det tillkommit på ministerens tillstyrkan. Redan detta förbå:lande var nog för att påkalla en sträng, laglig undersökning. : Men man hade äfven företett dekretet utan dato, på det ministern skulle kunna betjena sig deraf när han ville; och då en fråga om kammarens upplösning förutsatte en -skiljaktighet emellan kronan och kamrarne, samt att dess bedömafde tillhörde konungamakten; skulle derigenom ministrarne nödvändigt få en öfvervigt öfver national-representationen. Talaren trodde att man icke kunde tänka sig, det drottningen skulle hafva sagt en osanning för alt störta en man, som hon hedrade med sitt förtroende, som varit. hennes lärare, och som var oskyldig. Hvem skulle haft djerfheten att gifva henne ett sådant råd ?.. Huru skulle ren så öppen och god karakter :som drattning Isabellas kunna låna sig till en sådan tillställning? Han ansåa derföre nödigt att en anklagelse tillvägabringades. Antingen hade ett brott blifvit begånget emot drottningen, och då borde den brottslige strängt straffas, eller ock: äro alla de beskyllningar man. gjort Hr Olozaga endast en väfnad af osannfärdigheter, och då borde sanningen utletas samt de, som uppgjort sådana tillställningar, lagligen anklagas. Iledren och-thronens värdighet fordrade sådant, emedan en vanhedrad thron är en förlorad thron. (Bifallsrop.) Kammaren beslutademed 426 röster mot 2, att Hr .Martinez de la. Rosas förstag skulle upptagas till pröfning. Endast grefve de Jas Navas och Hr Rodrignez Vera röstade emot. Hr Olozaga sade sig icke utan häpnad bafva hört Hr Martinez de la Rosa förklara, att den dag då han (Olozaza) blefve ställd inför laga domstol), skulle allt vara itillåtligt, samt att drottningen icke skulle vidare inblandas i saken. Han trodde icke att kammaren skulle kunna gilla en sådan lära. Man talar om rättvisa, sade han; man vill framför allt sanningen; och man skulle börja med att sätta å sido det enda medel som finnes alt utleta den. Hvad vill man då? . Ar det en dom eller ett offer? Är det sanningen eller in trigen? Han kunde icke: inse huru det skulle kunna vara en förödmjukelse eler en nedsältning af majestälet; om det underkastade sig högtidligheten af en ed, eller att med handen på Evangelium göra en vigtig förklaring. Skulle då en konung vara förödmjukad för det han förklarar inför Gud och menniskor, hvad han vet händt och sannt våra? Jog tycker mig kunna fatta, sade ban, en hel hop mer eller mindre retrogra-. da begrepp; men huru man i nittonde seklet, i en Spansk kongress kan påstå, att drottningens ord, utan annat bevis, utgöra laga skäl, det be) Hr Martinez proposition om anklägelse synes således hafva afsett, att saken skulle afgöras af kamFärna. (Rod. anm.)