Aftonbladet – 3 januari 1844, sida 1

hvarje eg2nde, det må då endast bestå af en dukat, eller ett hus, eller ett hjerta, eller till och med blott en talang — detta förfärliga skjutoch mordgevär — så sätter det oro i själen, vänder den till den yttre verlden, och förstör all sömn. För att således lätt och godt insomna fordras det: att ingenting hafva, att ingenting ä!ska, att ingenting kunna, att icke hafva omsorg om någon eller något, att icke bekymra sig om någon medmenniskas väl eller ve, och alt icke veta med sig någon möjlig tänkbar talang, utan kunna hafva den vissa, säkra och ljufva öfvertygelsen: I morgon bittida, när jag uppstår, är jag en så dum och talanglös varelse, som det någonsin kan finnas en dylik under solen. Om man nu tiil detta icke har ätit alltför mycket, endast druckit ett glas sockervatten, har ett lätt täcke och en mjuk madrass, samt — icke kan läsa, så är man alldeles förvissad om att snart insomna. Huru många olika medel uppräknar ej Jean Paul för att kunna lätt insomna! Man bör räkna fönster-rutorne,; upprepa: en gång en är en, gång efter gång räkna prickarne på tapeten, gnola en trög melodi omigen, fara omkring ansigtet med fingrarne, m. m., m. M. Men det är med dessa huskurer som med alla dylika dito: de äro rätt goda, men duga till ingenting. p Det är en stor olycka, att menniskan skall underhålla sig så gerna med sig sjelf! Man är så innerligen förnöjd när man icke har någon annan åhörare än — hufvudkudden! Hufvudkudden gäspar oss icke midt i ansigtet, hufvudkudden hör oss med största tålamod, och den bästa åhörare är äfven det bästa sällskap, som de flesta kunna hafva. : Och hvarom talar man väl med hufvudkudden? Jo, om sig sjelf, om :sig sjelf, och — än en gång — om sig sjelf, och hvem kan väl insomna från ett så intressefullt samtal? Det vore en