ställena införda. Tan bifogar en allmän och gan ska upplysande öfversigt af ändamålet med den alla, jemförer dem sinsemellan och undersöke hvad som kan passa för Sverige. Hr Edmai anser icke den i Jannowitz använda methoden tjen lig hos ossiallmänhet. Den blir ; längden dyrast och de efter åen inrättade öfversilningsdikena äro s ömtåliga för yttre våld, att de förderfvas genor kreaturstramp och körande af tyngre lass. Angarnc blifva derigenom obrukbara såsom betesmarket och detta vilkor torde man på få ställen i Sve. rige vilja underkasta sig. Deremot finner har det Lorgbardiska sättet, som äfven är tillämpadt i Läneburg och Mecklenburg, kunna begagnas med förmån hos oss, emedan lokalen i allmänhet gynnar det. Framför alla föredrager han dock det Engelska. Man måste likväl i begge fallen abstrahera från den stora skala, hvarefter dessa vattningsanstalter äro utförda, särdeles de i Lombardiet, äfvensom från de dyrbara fastän i längden rikt räntegifvande anläggningskostnaderna för de Engelska. En mera kuperad mark och ymmnigare tillgåns på mindre vattendrag befria dena Svenske jordbrukaren från så kolossala företar, men lemnar honom ändå utsigt till ssmma förmånliga resultat, när han med omtanka begagnar hvad naturen hos oss erbjuder. Den utomordentliga vigt man utrikes fäster vid vattenö!versiiningar, inhemtas för öfrigt bäst af Hr Edmans beskrifningar på de Italienska och Engeiska. Vi införa dem derföre nedanföre; de äro dessutom intressanta såsom lokalskildringar, äfven för andra läsare än jordbrukare. Bevallningar i Lombardiet. Den stora slätt, på hvilken Milano är belägen, tar sin början cirka 40 svenska mil vester om nämnde stad, slutar vid Venedig och Ravenna mot Adriatiska hafvet och utgör Pofloders dalsträekning. Den eger en jordbildning af Tertiär-formationen, och har i allmänhet en djup matjord af lerblandad sand med rik humu:halt. Nejderna kring Milano, Lodi, Pavia, Vaprio, Ahbiategrasso o. s. Vv. äro indelte i fyrkanter af omkring 300 stegs hradd och 400 stegs längd, hvilka i gränsorne äro tätt planterade med poppel, lind, alm, vide o. s. V., hvarigenom hela landet från dömen i Milazo har utseende af en omätlig skog utur hvilken tornen till angränsande städers kyrkor här och der uppstå. Åt öster och söder förlorar sig slätten vid horisonte.., men åt norr och vester höjer sig landet tills synkretsen begränsas af alpernes bergskedjor, öfver hvilka Monte Ortles, Morte Rosa och Mont Blanc majestätiskt höja sina snöiga hjessor. I eu kolossalt sammanhängande nät lågo besilade ängar och åkrar öfver största delarne af provinserna Milano, Lodi och Pavia, hvilka, utom flera mindre floder, såsom Lambro, Oana med flere, hafva tillopp af vatten från de stora sjöarne Lago Maggiore, Lago di Como och Lago dIseo genom floderna Tesino, Adina och Ozlio. Fem större kanaler, hvaraf Naviglio grande har Götha kanals bredd, genomskära dessutom, i förening med en otalig mängd mindre, dessa landsträckor, hvars godsegare köpa sitt behof vatten af det i floder och kanaler flytande, som är regeringens egendom. Eadast vatten ur källor på egna ägor är godsägarens tillhörighet, hvarföre detta med omsorg samlas. Trenne olika slag af ängar förekomma i Lombardiet. ::o Vinterängar (Prati å marcita), hvilka ständigt ligga till äng och gifva 4 å 6 skordar årligen. Mycket af det gräs dessa ängar alstra stillas färskt åt mjölkande kor. De bevattnas ha året, starkast vintertiden, hvarigenom de hindras awvt tillfrysa, och skulle en isskorpa lägga sig öfver vattnet, som denna tid flödar i större qvantitet, silar det ständigt emellan isen och ängen, hvarigenom gräset fortfar att växa och hålla sig grönt. Som de uppgifter mig meddelades om dessa ängars afkastning äro muntliga, anföres en af J. Bäörger; som haft lägenhet göra utdrag ur tillförlitliga bokhållerier. Ett svenskt tunnland gafi 5 skördar 5.010 lisp. grönt gräs, som minstlemnar 835 lisp. hö. — 2:o Vexelängar (Prati å vicenda) äro allmannast i Lombardiet. Sedan ängen från gräsvallär plöjd och vänd, besås den 8 å 3 år med. majs, ris. hvete, lin, 0. s. V.. bekommer derefter en trädning höst eller vår, hvarpå sås hvete med klöfver och rajgräs, samt foder tages 2-å 3 år. Dessa ängar öfversilas från slu! tet ar Mars till början af September, då de bära gräs, )! och; om så fordras för sädesskördarve, på lämpliga tider. — 3:0 Sommarängar (Prati adaquatora) bevatt! nas samma tid som vexelängarne och förvandlas allt ! mer till detta slag, sedan man öfvertygat sig att göd! J ( L I ningen ger större afksastning. använd för säd och foder i lörening, än på äng ensamt, då denna ej har stort vattentillopp och kan bevattnas hela året. Det byggnadssätt, som följdes vid vinterängarne, harlikhet ned det Läneburgska, men är fastare. Sängarnes ängd var från 50 till 200 alnar, och bredden i foten rån 46 till 50. Fallängar förekomma sällan. Vexeloch sommarängar hafva större dimensioner. Anlägglingen skedde med plog, hvarefter jomnades med spade. Vid öfversilningen iakttogs ingen hushållning med vatII. en. Tilloppsoch afloppsgrafvar lågo alltid i gränorpe a! hvarje äng och voro på en, ej sällan på båda Iv idor planterade med träd. Utåt bevattningsrännorne s Manteras någon gång bandvide (Salix viminalis). s Enligt J. Bärgers uppgift (i sin Reise durch Obertalien mit vorzöglicher Räcksicht auf der Landwirtchaft. Wien 4832) äro ö!versilningarne i Lombardiet, om dokumenter utvisa, åtta århundraden gamla. Relan 14478 anlades kanalen Naviglio grande, från Torjavento, der den tar sitt vatten ur Tuino, till Abiaegrasso, och 80 år sednare förde man honom derirån till Milano. Såsom tecken till den vigt LombarR jerne fåsta vid sina öfversilningar, må från samma tj örfattare anföras, att kanalen de Martesena, som tar b itt vatten ur Adda, något ofvanom Vapris, går 492!, si Wiener-klafter bögre än Addas bädd, parallelt medtc lensamma i en fast stenmur 3 italienska mil, och vid ti rorgonzola föres kanalen öfver Lambrofloden på en fa ro med tre steohvalf. Man antar att Muukarne ili lostren Cheoravalla och Vicaboldone äro de förste, hi om i elfte århundradet bragt ängsöfversilningen id: ystem. Inom 200 år tillvällade sig dessa munkarsa ANA ANN massa. MM ÄNNANDRQ so oo da tu RnlA mmanact haranastmnm at IK.