Article Image
— Den vanliga nyårsbalen på stora börssalen på aftonen sistl. gårdag var mera besökt, än den varit på många år. Såsom bekant är, har hamn-, brooch börsbyggnadsdirektionen låtit under det förflutna hbalfåret reparera börssalen, som nu är högst elegant och försedd med rika förgyllningar samt något förändrad till inredningen vid musikläktaren. Allt detta bade nätt och jemnt bunnit blifva färdigt till gårdagen, och nyfikenheten att få vara med vid invigningen hade ditlockat ett antal af emellan 8 och 900 personer. Den Kungliga familjen, hofvet samt corps diplomatique besökte också balen. Konungen, Drottningen, Kronprinsen, Kronprinsessan och de båda äldste Hertigarne anlände omkring kl. 1,9, hvarefter balen öppnades med en angläs De båda unga Prinsarne deltog i dansen och förde i angläsen fru Bergman södd Secnlegell och fru Schlecell född Wallis, saret i valsen, Prins Carl dem. Beskow och Pris Gustaf dem. Strehlenert. Efter den vanliza turen kring balrummet mellan danserna afreste Konungen och Drottningen kl. nära 40, den öfriga Kongl. familjen en timma sednare. Mam Re — Såsom någonting ovanligt förtjenar nämnas, att Nya theatern i går inbjöd publiken på ett rätt roligt tillfällighetsstycke, kalladt: Nyårsmötet, en fjerdedels timmas skämt, deruti åtskilliga afl det sista årets händelser träffas personifierade och samspråka med hvarandra. Detta skämt, som säges vara af direktören sjelf, var ganska lyckadt och upptogs med serdeles bifall afpubliken. Man: fick der se publiciteten (Hr Torsslow), kritiken (Hr Stjernström), penningbristen (Hr Sewelin), silfverexvorten. sillfisket i Bohuslänska skärgår-1 en, föreställdt af en person med en tom sillfjerding, som kom från Bohuslän till Stockholm atti köpa sill; folknöjena på Ladugårdsgärdet (Mir Norrby i en säck), lustlägret på ladugårdsgärdet, m.! m. Först spelades en ny rätt god pjes, Jean Durand, i tre akter, hvarom vi nu ej binne yttra oss. Det förstnämnda lilla skäratet koramer sannolikt att inbringa flera fulla hus åt denna teater.! — På Nya teatern hade man i Lördags nöjet att återse De rikas skola och derjemte en gammal bekant: Jovial, Stadstjenare och Port. Det öfverlägsna sätt, hvarpå denna npersonnage representeras af Hr Torssfow, gör att man aldrig tröttnar att träffa honom ånyo. Sant är ock att en-kostiigare och mera jovia!isk figur svårligen kan uppletas än Hr TorsslowJovial. Hans spel, bans mimik och synnerligen hans genialiska bånskratt, allt är rå oöfverträffligt i sitt slag, att man, alltsedan Hiortsbergs tid, knappt sett! någonting dermed jemförligt i den. komiska stilen. Hr T. belönades ock med åskådarnes lifliga och ofta förnyade hifallsyttringar, isynnverhet vardt det ett allmänt skraft åt skrattet. Hr Hyckert, såsom S:t Leon, utmärkte sig ock för ett sansadt och naturligt spel. Fru Wilson och Fru Malmgren fyllde de båda väninnornas rolier. Den förra är alltid behaglig genom sin vackra organ, men röjde kanske något för mycken högtidlichet i sitt spel. Den sednare, som på kort tid vunnit mera ledighet och takt — ehuru hon för aftonen icke visade sig serdeles påpasslig med replikerna, en försumlighet, som generade både henne sjelf och hennes medspelare — hade ett och annat ögonblick, som erinrade om en utmärkt konstnärinna i denna samma genre, och torde den unga dottren med allvarligt studum, uppmärksamhet på sig sjelf och konsten, samt god handledning, framdeles komma att visa. ett vackert arf af sin mors frejdade skådespelaretalang. I den första pjesen tyckte ref. sig med nöje finna, att Hr Stjernström hade modererat den något öfverdrifna pathos, som anmärktes vid hans spel första gången. Oaktadt det goda valet af pjeser, som gifvas öfverhufvud ganska väl — Fru Tillgren och Hr Malmström förtjena i detta afseende äfven en mention — var dock salongen endast glest besatt. Hvadan denna liknöjdhet å publikens sida för scenen härleder sig, midt under Julferierna, samt vid ett tillfälle. då hufvudrollerna i tvenne goda stycken utföras af Sverges största dramatiska skådespelare, kunne vi ej förklara. AE — Ibland tidningarna har med början af det nya året ingen egentlig förändring föregått utom

2 januari 1844, sida 2

Thumbnail