Aftonbladet – 2 januari 1844, sida 1

närmast sig har hon gamla gardet, derefter ett galleri från medelåldern, och slutligen och ändtligen den friska, unga och sista upplagan af fruar och flickor. Att bemäktiga sig en fana ur sjelfva centern af en fiendtlig kolonn, är ett inlel i svårighet mot att tvärs igenom dessa lefvande Jericho-murar (få göra en anständig komplimang för värdinnan. Andtligen har det dock lyckats efter mänga fruktlösa försök. Man bar begagnat sig af en liten breche, och genom en skoitlinie framfört sin hbelsning. Men hvad händer: ungdomen sträcker halsarne långa, medelåldern betraktar den inkommande med ingvisitoriska blickar och gamla garet frågar mången gång nästan helt högt: bvem är den der? Men detta är ändock icke allt: man finner här i kretsen af damerne en bekant; man: gör för henne en stum bugning; hela serien af damer bredvid, framför och bakom denna dam, tror att man helsar på dem, svarar på helsninger, stundom artigt nog, men oftast mad förnäm förvåning. Man måste nu äfven belsa på dessa damer, som åter hafva sina grannar bredvid, framför och bakom sig, och så ... går det i oändlighet. Är man ändtligen färdig och bar aflagt alla sina stumma bugningar och helsningar, och krumbugtat sig helt trött, så vet man icke hvad man sedan skall företaga, ty alla spelbord äro allaredan fullsatta, och alla fruntimmer abonmnerade. Betjeningen kommer :med the; detta är redan iskallt. De komma med glacer; dessa äro redan af värma upplösta. Man ställer sig vid ettspelbord för att se på; den person bakom hvilken man händelsevis kommer att stå, får inga trumf, får misersbelt