Aftonbladet – 30 december 1843, sida 2

DE STORA FRÅGORNA OM PARAGRAF-MORAL OCH SJÄLS-MORAL. Art. IV. 204 En Dagbok, af Fredrika Bremer. Sf Hvar gång man öppnar en ny bok af denna författarinna, är det med den angenäma känstan, att man säkert går en god ande till mötes. Genom den öfvertygelse, man under upprepad bekantskap med hennes förra teckningar vuanit, är man alltid förvissad om, att icke synnerligt störas genom någonting oförväntadt, förut obekant, och i den meningen demoniskt. Att hennes arbeten derföre skulle vara tavtologiska, följer icke; tvärtom har hon i denna Dagbok i ett visst ganska märkvärdigt afseende gjort ett betydligt steg framåt, och vi skola nedanföre omtala detta nya. Onekligt är väl, att sjelfva planen eiler uppränningen här visar en eller annan likhet med hvad bon förr skrifvit. Likasom den trefliga Beata Hvardagslag inom familjen H gjorde sina naiva betraktelser öfver hvad hon sås och börde omkring sig i detta hus; så berättade mamsell PRönnqvist sina roliga iakttagelser mom den Presidents familj, vid sidan af hvars döttrar hon var satt; Franciska märkte på Grannarne rundt omkring sig hvad de gingo för; och likaså är det nu här en fröken Sofi Adelan, hvilken, hemkonmen efter fem års bortovaro till sin stjulmoders hus, för sig sjelf och ur: sitt obemärkta hörn anställer betraktelser öfver personerna, dem hon finner i hemmet. Man har vanligen velat se ingen annan än författarionan sjelf i alla dessa små hulda, kloka berätterskor: och kanske har man häruti icke tagit alldeles felt. Men då man anmärkt dessa, om man så får kalla det, sjeif-reminiscenser såsom en brist i uppfinningen, hvilken öfverhufvud synes utgöra den svagaste sidan u0s denna författarinna, har man likväl glömt den omständigheten, att det visar en viss rikedom på förmåga att kunna variera samma grundtyper så, att man det oaktadt underhåller läsaren. Den egentliga slutsatsen, man kanske kan draga af det ena och andra, är, att författarinnan sannolikt egentligen lefvat inom blott ett enda slags umgöngeskrets; och det är då naturligt, att hon förnämligast derifrån bemtar grunddragen till sina tafior. Detta är en olägenhet, som tyvärr fruntimmer i all; mänhet måste vidkännas, emedan de icke ensamma kunna begifva sig ut 1 verldens brokiga hvimmel, för att lära känna mysterernay i alla lifvets regioner. Mamsell Bremer är det Godas skribent. Hennes stil är den iedigaste och vackraste; framställningens form fullt genomskinlig. Det wärvarande arbetet kallas en Dagbok, och det förekommer. .oss, att dess innebåll utgör samlingen af de intressanta teckningar af Lifvet rundt omkring sig, som Iörf:nan sjelf efterhand gjort på de dagar, boken utvisar. Titeln är således i det fallet helt ochhållet naturlig. Om innehållet skoia vi nu nämna. med några ord. Då -den efter fem års frånvaro till mödernehuset anlända fröken Sofia hunnit se sig litet närmare omkring, märker hon, att åtskilliga giftermålspartier äro i fråga. Sin uppvuxna sköna halfsyster Selma upptäcker hon då och då stå i ett vårmt förhållande till en ung herr ielix Delphin, ehuru hon likväl på sätt och vis starkare drages af hänryckning för en annan manliyt ståtlig karakter, Lennartsson. En af Selmas närmaste bekanta, Flora, är dock denne Lennartssons egentliga fästmö, tro vi; eburu Fiora oupphörligt mystificerar honom genom tvetydigt förhållande till envoyen Si. Orme. Ibland de mån, faldiga bekantskaper, fröken Sofia ser skymta förbi i sin stjulmors hus, t. ex. en Signora Funa (;vår fru af de klara ögonenp), en viss 4lexander,, atskilliga ADOPTERAR KE TNE