Aftonbladet – 29 december 1843, sida 3

sig mot en käpp? — Känner du ej honom! — let är Orla Lehmann, jag skall presentera dig för honom. Det skedde, och jag fann i Orla Lehmann en lika glad som genialisk -.menniska: För den som ej sett honom; men som önskar att få veta hvem han liknar, får jag berätta, att han ej ir. lik sitt porträtt, men deremot har tycke at vår Torslow, nemligen då Torslow behagar föreställa sin egen person. Till och med den obetydliga haltningen, som för ögonblicket besvärade Orla Lehmann, gjorde att han liknade vår store wrtist, som bredvid sina många förtjenster har etta enda fel. . Nå, den der mannen som så djerft och liksom itet öfvermodigt blickar omkring sig i sällskapet, han som, har så gvicka ljusbruna ögon och som skrattar så vårdslöst förnämt — är det en af oppositionen, eller hvem är det? frågade jag. Det ir Heiberg, vådevillförfattaren. Och den der masra gubben, hvars buskiga grå ögonbryn beskugga ;gonen, och som bär Dannebrogsorden i ett så ångt band på sin svarta frack? Det är vår taare, historikern Grundtvig. Och dena der gubjen som i sitt -ansigte bär stämpeln af skarpsinne och lugn, förenadt med finhet och känsla? Det ic professor Clausen, ordföranden. i sällskapet. Ännu en gång — hvem är den der mannen med len kala pannan, han liknar Cato af Utica repuolikanen, men ser fattig ut i sin rock och med len. åtsittande halsduken? Det är också Dannarks enda republikan, kandidaten Fredrik Bar9d, sade min ledsagare. Grundtvig uppträdde och talade. Jag fick nu röra att Danskan så väl som Svenskan kan få slang och välljud och i synnerhet då en poetisk