Aftonbladet – 29 december 1843, sida 3

HÄ och om vi betrakta sakernas gång, se vi att det varit kemister och mekanici, som förändrat verldens öden, till trots för dussintals kabinetter och millioner menniskors slagtande på slagfältet. Sådane förändringar utgå från verldsödets rot, och allt hvad vår så kallade politik kan frambringa, äro små sidogrenar, vattenskolt, som vexa och afklippas, ållt som trädets krona kommer hösre upp och stammen behöfver vara qvistfri. Klockan var 7 då jag strälvade öfver Kongens Nye Torv, förbi den kungliga blyklumpenaf Christian den 5:te, som står, Gud vet hvarföre, omgifven af fyra dygder, som han ej kände, då han kastade sin ledare och vän, den store Griffenfeld, i fängelse på Munkholm och lit honom der försmäkta, elier då han lät sin faster, den ädla Eleonora Christina Uifeldt, sitta fängslad på Blåtornen i Köpenhamn, Jag såg med en smärtsam känsla på den mörka skiekelsen deruppe på hästen och ilade förbi honom i halftmörkret; ty, i pareathes sagdt, är gatupplysningen i Köpenhamn. ännu uslare än i Stockbolm; ty derstädes bestås den endast af lyktor, som, like vargögon; lysa i vrårna, och ej en gång konsten att hänga dem midt öfver satan är utöfvad i pKongens byp. Jag kom nu till hötel GAngleterre och inträdde en trappa upp i en stor, ganska vacker sal, i vars fond en stor upphöjning befann sig — det var koncertsalen. Sällskapet bestod då af öfver 300 medlemmar, ibland hvilka några voro märkliga i mer än ett afseende: Min vän kom emot mig oeh vi be rund genom salen. rHlsem är den bruna fracken, haa med det krusi.a Bi den der som haltar litet på ona folen och stöder da