Aftonbladet – 29 december 1843, sida 2

beskattningsrätt, som bedrifves genom kammarkollegii rättighet, att på endast dess advokatfiskals-i anmälan (åtminstone åberopas aldrig något annat motiv) godtyckligt utöfver all: rimlighet höja deni af länets deputerade från alla 4 riksstånden satta markegång, borde alltid, vid förekommande fall! påkalla ett alfvarsamt framhållande i tidningarna,! och jag vill, till någon ledning, derföre blott nämna förhållandet i detta län emellan de gångbara prisen och dem som blifvit satte af deputerade,! samt ytterligare ökade af kammarkollegium. Bilagde lilla jemnförelseuppsats visar det tillräckligt: Också har det nu omsider, efter flera års tåligt lidande, väckt en allmännare förtrytelse och harm, att på detta sätt se den skattskyldige jordbrukarn uti sina skatter till kronan och löntagare, uppprejad till många procent utöfver hvad han kan försälja! sin lilla produktionsbehållning till, och vid ett sammanträde af länets hushållningssällskap i början af månaden, den 3 eller 6 dennes i Skara, har förtrytelsen gifvit sig allmännare luft; och torde föranleda till en underdånig framställning hos Regeringen öfver det gränslösa ofoget. Den största orättvisa ligger ock deruti, att indelningshafvare, som klaga öfver markegångspriset, det länets deputerade åsatt, få lika förhöjningspris som kronan, hvaremot de som icke klaga, ej få mera än hvad länets deputerade åsatt. Sålunda måste ock rusthållare erlägga sin hästvacancespanmål efter det förhöjda eller kronans, men få ej uttaga deras i augmentsränta egande bidrag för rustningen efter annåt än länets markegångspris, derest de ej hvar för sig klagat; — och hvad skäl skola de väl uppgifva till klagomål, då de icke rim ligen kunna föregifva, att länets markegång är för högt satt? Roligt vore ock att erfara, i hvilka läns markesångar kammarkollegium ej funnit skäl göra någon förhöjning, der alltså troligen landshöfdingen m. fl. indelningstagare låtit sig nöja med fullt, hvilket äfven förtjente till deras rättvisande blifva allmänt kändt. . sv vm 9 2 in EE Re: 228. 5 5 vc 27 cs 23 s 5 gm Cr rr F2 I Y c a SF 3 3 F2 SS 5 I vg vå 32 92 3 BO, BE får 85 roFRF a PR SI 5 EE 5 Bl våg I pi so VR hd 2 . be SE Sr 2 -E DAR s ta -— 5 Rel 23 Ar 18 2 pr Id men R rr 33 ? 3. 3 EE 352. H Fö. s 3 o 3 z S Zz . . T cc 5 a ua I ER ss 2 S ss SS 785 . 38 TA 3 bett As 5 2 SE -NES Ss 5 mm E5E .. SS E kn På ss CRF ÅN vs S Eg 9 e Få sx EO . : 2 FR OBe BS SD n An on, PA so : ; . Ed noe ER w Em er 8 et : s L 2 ee 1 ee 33 vi Rn He oc oe . SS FET :v 0 250 kö Bea .. I et SS 3?5R em : tr . a . Tele cc PR et 2 SS 2 . SEEN Il ger fe ER s5Ss5 oc MM ae Scher sSS:A .. Rå 2008 FER se 1 lir fon 3 AEA : eo 3939 a . NS Ill: oc B s tt! TT 8 De: a z tt . -2 NARNPBP PR ov) FA Sara o leds 18 hån FS f js sl sk 18 anm 2 S kl 10-19 FJ O:vanstående torgpriser, hemtade utur Marie stads och Skara tidningar, vittna ock derom, att äfven efter den höga markegångens sättande, all männa priserna ej höjts, utan snarare fallit, son måtte vara ett säkrare bevis på tillståndet i pro vinsen, än det kammarkollegii advokatfiskal kar hafva sig bekant. Man anmärker äfven, att Ma riestads tidning ej gerna noterar torgpriser, då de läro låga, och efter markegångssättningen tyckt: undvika, at! gifva denna dementi. LIL ri redaktionen af Aftonbladet! ti en artikel, som finnes införd i Aftonblade oo DS EL AR KR Rs NE