ken till förstörelse, elände och ödslighet. Detta var en tydlig pik mot den Konglige Famillen; ty den Berlingske, så väl som jag och alla andra, måtte väl hafva sett, alt gräset vexer qvarterslångt mellan stenarne så väl på Amalienborgs stora plats som framför och på borggårdarne vid Christiansborg. Det ser verkligen ödsligt ut, och det är besynnerligt nog, att man ej bortrödjer detta förstörelsens och ödslighetens tecken vid de kungliga bostäderna. Utom dessa regeringens blad finnes en mängd qvartlappar af andra politiska färger som ugentligt) elter hvarje vecka konfiskeras af herr Rejersen) som är den lojala frihetens målsman i Köpenbamn. Dessa tidningar få ej intaga några utländska artiklar, och en stackars Svensk är verkligen illa fast i Köpenhamn, emedan intet dagblad berättar något från Sverige, hvilket för närvarande är det kinkigaste ämnet af alla. Då och då får man i den Berlingske, som är eneberettiged att omtala utländska förhållanden, veta att H. M. Kongen af Sverig den och den dato reiste ud i vagn, eller att et nyt Spiir skulle settes paa en Kirke och dylikt, men ej mera. Fedrelandet är en mycket värderad tidning, men den som mest: verkar på folket sade man mig vara: ;Dansk Ugeskrift, ett blad som Närmast liknar Geijers Litteraturblad och redigeras af professor Claussen. Corsåren är en liten rolighetstidning, försmädlig och hvass mot regeringen, utstyrd med trägravyrer; man måste likväl känna personerna och få en kommentar öfver innehållet för att kunna skratta deråt — den rör sig hufvudsakligen omkring dagens ön dit och den skandalösa krönikan och är således en efemerisk varelse, som lefver blott så länge man skrattar åt honom. Tidningarne i Danmark verka, de hberala nemligen, icke så mycket genom det de säga, som mera ioenom det de ef få säga. De äro. alla små till forinatet och jemförelsevis fattiga på ån d är ej underligt, då de ej få