riktigheten al uppgiften rörande arfvet, alt H. måtte, mot deras och en tredje bondes borgen, ur häktet frigifvas. Dessa dokumenter voro skrifna på Danskt stämpladt papper, och det ena af dem innehöll en på Danska språket författad dom, hvårigenom H. uti vanliga juridiska ordalag tillerkändes hela det erorma arfvet, utgörande, om vi ej missminna oss, öfver en million Rb:dr. För hvarje blott någorlunda skrifoch språkkunnig person var det helt påtagligt, att dokumentet var falskt. Domen var försedd med åtskilliga personers, Dära nog oläsliga, underskrifter. Vid anställdt förhör berättade den ene af bönderne, att hän 3:ne gånger i sällskap med H. förl. höst varit i Köpenhamn, hyvarunder de alltid besökt Norberg; att den ena gången (d. 5 Okt.) den sednare underrättat H., att arftvisten nu vore afgjord och att domen skulle i Aryekollegium samma dag afkunnas. Om e. m. kl. 3 begåfvo sig H. och bonden till den föregifna rättens sessionslokal i ett stort hus, dit H. ingick och anmodade bonden stanna utanför, men återkom efter en kort stuad och förde bonden upp i andra våningen, der åt denne, mot erläggande af 4 Rb:dr, beviljades inträde i sessionsrummet. Inkomna, varseblefvo de 20 personer, alla klädda i röda frac kar och blåa byxor, sittande omkring ett långt bord, Norberg såsom ordförande vid öfversta, och en notarie vid nedersta ändan. Inga andra parter än H. och bonden voro synliga. Först uppropades 2:ne andra mål, hvarvid 2:ne af rättens ledamöter hvarje gång uppstego, spelande rollerna af kärande och svarande, derefter Hellströmska arfsmålet, hvarvid den ofvånomförmälte domen upplästes. Derpå aflägsnade sig bonden och H., hvilken sednere fick domen uti försegladt konvolut sig samuwa afton tillsänd i sitt qvarter. Vid ett besök, som samme bonde i sällskap med H. m.-fl. personer sednare i samma månad gjort i Köpenhamn, hade Norberg till H. aflemnat 3:ne vexlar, en på 11,333, en på 180,000 Rb:dr och en på flera tusen mark Hamb. B:ko. Den förstnämnde af desse vex!ar hade bonden, som på densamma försträckt H. penningar, vid något tillfälle uppvisat på kronofogdekontoret i N. Åsbo härad. Vid ett förnyadt besök i Köpenhamn d. 23 eller 26 Nov. hade bonden sett H. till Norberg återlemna alla 3 vexlarne, för att derå förskaffa accepter, hvilket N. Ilofvat; hvarjemte den sistnämnde underrättat H., att han, till fullgörande af Arvekollegii föreskrift, att för !; af arfvet borde inköpas fastigheter i Danmark, hade för H:s räkning inköpt 2:ne gårdar i Köpenhamn, af hvilka den ena kostat 46,000 Rb:dr; men som dessa fastigheter icke uppgingo till !, af arfvet, hade H. arnmodat N. att ytterligare inköpa en gård. — Tillspörd i anl. af dessa bondens uppgifter, nekade H. i början till all känvedom om de Danska dokumenterna, men erkände slutligen, att han mottagit dem af prokurator Norberg, och visat desamma för åtskilliga personer här i riket. Deremot kunde han icke förmås att medgifva, det han varit närvarande vid den domstols-session, som bonden omtalat. Vidare upplystes af denne sednare och medgafs af H., att, under uppgift, det, enligt Arvekollegii dom, 8000 rdr skulle öfverlemnas till institutet för blicda och döstumma iStockholm, innan det Danska arfvet finge lyftas, H. i rekommend. bref till sin i Stockholm bosatte son, som är skomakaregesäll, i sistl. Sept. månad öfversändt förskottsvis 4000 rdr; men H. upplyste tillika, att han sjell, som uppdiktat nämnde föreskrift för att åtkomma penningelån, vidtagit det försigtighetsmåttet att strax dere ter uppresa till Stockholm och återhemta penningarne, dem han fått låna af en urmakare Pihlqvist. Under fortgången af förhöret klarnade det småningom i de närvarande böndernes hjernor och de började nu ana, att de varit föremål för en oförskämd mystifikation, hvadan de, i stället att fortsätta sitt yrkande om H:s frigifvande, tvertom anhöllo om hans qvarbållande i häktet. — Ett par dagar efter detta förhör begärde H. företräde och erkände då, att hela historien om arfvet vore uppdiktad; samt uppgaf, att den föregifne prokuratorn Norberg rätteligen vore en skräddaremästare och körsnär vid namn Fyrvald (hvars adress och bostad han uppgaf) och att planen till bedrägeriet med domstolssessionen, vexlarne m. m. blif. vit af denne uppgjord och utförd. Till Svenske ock Norrske ministern i Köpenhamn har skrifvelse från Kon:s Befalloingshafvande afgått, för att erhålla närmare underrättelser i denna sak, hvilka man med en viss nyfikenhet motser. Ehuru det måste medgifvas att ingen. person, blott någorlunda verscrad, gerpa kunde blifva dupe af Hellströmska industriknepen kan det dock ej nekas, att planen var för sitt egent. liga ändamål: lättrogna och mindrr kunniga personers narrande, sinrikt nog uttänkt, och derjemte med er viss djerfbhet och förslagenhet utförd. Ått någon a bönderne varit delaktig i bedrägeriet, har man ännt ingen anledning att förmoda; tvertom är troligt, at de varit allenast duper. , Emellertid få några af den plikta för sin lättrogenhet med ett och annat tusental riksdaler. ———KEE oEhara myveckan ahahilitoetny Spenska Miner