Vextriket. (19 Familjen Jasmine.) 889,. : Olea europea. Olif, Oljträd. (Oelbaum; Olive; Olive tree). Liknar pilslägtet till vexten, har blågröna blad, inunder ljusgrå, och föga vackert utseende. Blommorna äro små, men välluktande. Det är hemma i orienten, och märkvärdigt för sin långsamma vext och oförgänglighet, så snart det är skyddadt mot frost, som det ej fördrager. På oljoberget vid Jerusalem står en dunge af ofantligt stora oljträd, hvilka anses för desamma, som vexte der i Christi tid; och vid Athen visas ett oljträd, som uppskjutit från samma rot med det som Minerva der planterade d. v. s. vid stadens grundläggning för omkring 1230 år före Christi födelse. Frukten liknar ett plommon, men hvars saft hufvudsakligen består af olja, den bekanta matoljan, hvars sämre art får hos oss namn af bomolja. Trädarten är ovanligt fast och oförgänglig; stenbock i åtskilliga forngrekiska byggnader finnas ofta förenade med tjocka pinnar af oljträ, i stället för metallkrampor eller murbruk. (61 Familjen Cactee.) 1025,. Opuntia Ficus indica. Indiskt Fikonträd. (Figuier dInde, Savatte av Pape.) Nu mera förvildad i södra Europa. Består af platta leder, liknande tjocka, ovala blad, som utskjuta omedelbart från kanterna af hvarandra och tillsammans bilda hela vextens stam och grenar, utan andra blad eller vextdelar, utom blommorna, hvilka äfven utskjuta från kanten, och följas af stora, välsmakande bär. Vissa arter äro väpnade med långa taggar. 4025,. O. coccinellifera. Bären innehålla en röd saft, af samma färg som konsjonell, men obeständig. Den har likväl den egenskapen att åt urinen hos den som förtär dem, ge en röd färg, som färgar mera var aktigt. Förstärkningen af färgens varaktighet, genom medverkeW7ar djurisk organism, öfvergår till fullkomlighet hos Konvjonellinsekten (444;) hvilken lefver på denna och några andra arter Opuntia, som också odlas för frambringande af detta dyrbara färgämne. Stenriket. (7 Slägtet Lerjord.-Aluminater.) 49280. Corund: (AI) — 853,27 lerjord 46,13 Syre, men ofta förenad med andra beståndsdelar och af dem på åtskilligt sätt färgad. Rhomboeder om 80? 6; mer eller mindre fullständigt klyfbar efter rhomboedrens sidor och dessutom efter basen. Eg. V. 3,9 till 4. Hårdhet —9. Glasglänsande. Genomskinlig. Utan flussmedel oföränderlig i eld. — Förekommer äfven okristalliserad i gångar, lösa stycken och korn samt ogenomskinlig eller blott i kanten genomskinande Kristalliserad och genomskinlig Corund räknas ibland de dyrbaraste ädelstenar och får flera olika namn efter olika färg; i halfgenomskinligt, ogenomskinligt eller okristalliseradt skick är den en föga kostsam handelsvara. Corund har sålunda namnen: 1280, Luchssofir; när den är vattenklar med en svag dragning i blått; 4980, Safir, rent blå, af olika bjerthet, men stundom skiftande i grått och grönt; 1980, Amelist (orientalisk) — fiolblå; N 4280, Rubin (d:o) — karminröd, karmosinröd, rosenröd; 1280; Topas (d:o) — citrongul, vingul, gulhvit; 1280; Stjernsafir (Astrios) sällsynt, — dubbelfärgad, med sexstråligt hvitaktigt Jjusskimmer, utgående från prismats ändyta till sidoytorna; 19280, Corund, — halfgenomskinlig, med ruggig yta, gröngrå, blågrå, smaltsblå, sparrisgrön, köttröd, rosenröd. Halfädelsten; 19280; Demantspal — halfgenomskinlig, med ruggig yta, gulbrun, rödbrun, svartbrun. Halfädelsten. Den och den föregående arten visa ofta på ändytorna ett vackert halfmetalliskt skimmer eller så kallad stjerna, i synnerhet om de slipas kullriga. Slutligen 1280, Smergel — okristalliserad, ogenomskinlig ; men ofta få andra och mindre kända mineralier detta namn. Smergel brukas allmänt till slipning af hårda ämnen. Anm. Ren lerjord, smält i knallgaslåga, anskjuter under afsvalnandet i små genomskinliga corundkristaller, lika hårda som de naturliga, och kan färgas röd med ett spår af chrom. Man har på detta sätt lyckats att med konst eftergöra rubin, och denne ädelsten, fordom ofta täflande med demanten i dyr barhet, har nu mera fallit betydligt i värde; i synnerhet när den är liten. — Den naturliga rubinen hitföres mest från Ceylon, Siam, Kina. Corund af röd och blå färg träffas vid Campo longo på St. Gotthard, i dolomit: grå i Piemont, i granit: grön och brun (Demantspat) i Ostindien och Kina. Brun Smergel fås från Spanien, Naxos, Smyrna; blå i Sachsen vid Schwartzenberg. (Organiska Mineralier. Stenkol.) 1332,. Kannelkol. (Cannelcoal, Candlecoal.) Den tätaste och vanligen fetaste stenkolssorten. Ge mindre coake än de öfriga, men starkare och lifligare låga. Sega, med mussligt men platt brott, ofta starkt skim rande; ge svart streck. — De tätaste slipas till grannlåtssaker eller smycken. Begagnas företrädesvis till fyrar och beredning af lysgas. 1332,. Sotkol. Den lösaste sorten, och derigenom starkt affårgande eller sotande ifrån sig; till färgen brunsvarta, än skimrande, än matta. Brottytan glänsande, äfversom strecket. De äro temligen feta. Stenkol finnas på många ställen och i de mest skilda trakter, från eqvatorn till polarländerna. De utgöra en egen karakteristisk bildning af jordskorpan, på betydliga djup, vanligen i vidsträckta bassiner af omgifvande sandstersberg, och omvexla der regelbundet i nästan jemntjocka lager med skifferlera, sandsten och ett slags jernmalm af kolsyrad jernoxidul och jernoxidhydrat, ofta så rtikhaltig att den med största fördel tillgodogöres; helst som man har malmen, leran till ugnarne, bränslet — och med detta drifkraften för bläster och valsverk — på samma ställe. Det mesta jern som frambringas i Europa har denna härkomst. — I England brytes årligen omkring 45,000 millioner skålpund, i Frankrike 5000 millioner, i Belgien 2500 millioner, i Tyskland 4500 millioner, i Ryssland 6100 millioner, 0. s. v. Nordamerika har ofantliga stenkolslager; i Ostindien, Mindre Asien,l på Ulimaroa finnas stora förråd. Märkvärdigt är al de ämnen, som lagervis omvexla med stenkolen, äro l. öfverallt i det närmaste desamma, så snart stenkols: bildningen har någon större mäktighet. Stenkolen : äro af oskattbart värde för de trakter der de finnas. GRANSKNING AF STATSVERKET FÖR