Aftonbladet – 22 december 1843, sida 1

TARO EE TR ER DRA RR TEE öfver den. behandling H. M. lidit, började Oluzaga Isitt tal, mindre med ett rättfärdigande af sitt handIlingssätt än med bittra beskyllningar emot de intrigmakare, som omgifva den unga drottningen. Sedan han yttrat åtskilligt om den ställning, hvarunder han åtog sig det ansvarsfulla kallet att vara drottningens lärare, fortfor ban: Jag har aldrig sedan upphört, att erinra H. M., att konungar, för att regera grundlagsenligt, alltid måste i politiska angelägenheter låna sitt öra åt kronans ansvarige rådgifvare. . Dessa läror hafva ådregit mig hofomgifningens misshag och detta har alltjemnt stegrats. Dess fördomar och motvilja kände icke längre några gränser, sedan jag ställdes i spetsen för ärendernas ledning. Deraf uppstod egentliga svårigheten för bildandet. af ett enigt kabinett. Ja, det gick så långt, att jag nödgades förklar2, all jag skulle låta aflägsna ur palatset enbvar, som befattade sig med politiska saker. Det var ej Drottningen, utan de henne omgifvande personerna, som ådagalade denna fiendtliga sinnesstämning; men redan morgondagen af min utnämning öfverraskades : jag af Drottningens förklaring, att om jag ej genast kunde bilda ett nytt kabinett, skulle detta bestyr uppdragas åt en annan. :Personen nämndes väl ej, men att det var general Narvaez, är påtagligt: denna hade redan börjat sin opposition emot kabineltet, innan det var kändt af hvem detta bestod: så stor var oviljan emot den minister, som jag skulle bilda. Visserligen bade jag kunnat återträda till privatlifvet; men jag såg att det moderata partiet då skulle störta sig in i ett passioneradt motstånd. och jag förblef derföre i mitt fäderneslands intresse på min post och föredrog det allmännas väl framför mitt eget. Valet af president i kongressen var i mina ögon af stor betydelse. Det var omöjligt för en miInistere, bildad af framgångsmän, att hålla lika steg med en kammare, hvilkens fiendtliga ställning till detsamma gaf sig tillkänna i dess presidents person; och ingen lärer då kunna finna besynnerligt, att vi begärde af Drottningen — upplösningen af Cortes. Presidenten föreslog nu kongressen, att då tiden var framliden, uppskjuta sammankomsten, och detta skedde, så att herr Olozaga, hvilken rönt under sitt tal-så väl ogillande som bifall af församlingen, först följande dagen fortsatte detsamma. Då fortfor herr O. med, som det tyckes, mycken ; lycka att försvara sig. . Han anförde såsom högst anmärkningsvärdt, att han d. 28 Nov. om aftonen begifvit sig direkte från utrikesärendernas departement till Drottningens kabinett, och framlagt flera förordningar m. ms; till H. M:s underskrift. Hon hade samtyckt till dem alla. Antalet och innehållet af dessa dokumenter utvisa, att tid åtgått till deras pröfninz, men underskrifterna utvisa ingen olikhet med de förut af samma band meddelade. Drottningen Hade med mycken godhet emottagit honom denna.afton, och på sitt vanliga, nådiga sätt tagit afsked af honom. Talaren frågade, om det nu vore tänkbart, att en sådan tilldragelse som den för hvilken man beskyllt honom, skulle kunnat förefalla i det inre af slottet? och om en minister, sedan han missbrukat till den grad sin myndighet, skulle hafva oantastad kunnat begifva sig genom de långa pelargångarna,. som skilja Drottningens kabinett ifrån hufvudtrappån, och icke heldre skulle ha!ya valt en sex till sju gånger kortåre väg, som der finnes? Efter en sådan handling, skulle hans egen tunga hafva förrådt honom, och fört honom i fängsligt förvar. I stället hade flera! timmar förflutit; ban både i lugn hållit konferenser i ministerhuset med främmande sändebud, utan att ringaste spår till en sådan skandal under tiden upptäcktes. Ännu d. 29 hade ryktet om Cortes upplösning utbredt sig, utan att under flera timmar någon Hört en halfdragen anda om tilldragelsen. Han villevväl veta hvem som först utspridt ryktet derom; och hvem som först skulle fått kännedom deraf, Fran frågade: om man. väl kunde vara af den åsigten, att! en händelse af. denna art måste hafva till följd en minislerförändring eller om ej laglig undersökning borde följa: deraf? Han anmärkte, att kongressens president icke hade någon befogenhet att blanda sigi saken; och att det varit helt andra