Aftonbladet – 21 december 1843, sida 2

JULKLAPPS-LITTERATUR. Winterblommor för 4844, samlade af G. HB. Mellin. Denna blomstersamling kan nu mera anses lika säker vid julen, som julklapparne och julljusen, och den har småningom blifvit ett slags behof, som ingen så lätt torde fylla en gång, om herr Mellin tröttnar. Man har likväl ingen anledning till fruktan för någonting sådant ännu; tvärtom, terr Mellins egen blomsterskörd blir ymmnigare, mera ulsökt, skär och doftande med hvar vinter, under det att det är hans medbjelpare som synas upphöra eller tröttna. I år utgör bans bidrag mer än tre gånger så mycket som bans medarbetares tillsammans, både till vidd och talrikhet, oca man får äfven bland hans egna fynd söka det bästa som samlingen erbjuder. VWVi nämna företrädesvis Helsning lill Bemmet och Qvinnohalaren, ett par små noveller, hvilkas utveckling man följer. med nöje fån början till slut, fastän de öro på vers, och till och med hellre derföre. Den som, studsar för det tråkiga i berättande poemer, behöfver ej kasta om bladen för dessa. Om en prosaisk novell Den osedda makan, äfven af ututtvaren, vore åtskilligt. alt säga, i fall tid och rum tilläte. Hr Mellin tycks hysa en viss förkärlek för Drottningar af Angola, — ban har introducerat en sådan förut i Sverge, och här gör han oss bekanta med två på en gång, en naturtig och en helt och hållet artificiell och af nordisk härkomst. Om sättet huru detta under går för sig tycks vara en gåta, så måste vi hänvisa på dess lösning, i sjelfva boken; det är ej utan ett visst intresse man der letar efter nyckeln, i fall roan ej har det missödet att hitta den genast i början. Ett franskt stålstick, föreställande Tegner, pryder boken och ett poem till Tegner (af utgifvaren) samlingen. Hr Mellin har äfven sökt bibringa svenska läsarinnor bekantskep med den klassiska litteraturen, genom en vacker fastän något fri öfversättning från en forntida tragisk skald, men vid valet fallit på den ende latinske tragedisten, deklamatorn Seneca. Vill man deremot. verkligen ba en id om ett ägta antikt epigramm, 1 grekisk anda och form, men författadt på svenska, så kan man genomögna det nedanstäende öfver Wallin, älvenså af utgilvaren. Meh för ätt sentera det, måste man, i fall man är helt och hället Stockholmare, ha befunnit sig någon gång alldeles ensam i Solnaskogen och betraktat furukronorna mot en klar, blå sommarhimmel, när nordan susat sakta i dem. Då behöfver man ej uteslutande vara en bygdens son, för att förstå det följande: Fjerran i Dalarnas djup, bland molnbebjelmade fuTOT, Bland genljudande berg spelade nordan en dag. Hela naturen blef rörd, och blommorna lyssnade stilla: Templen i lundernas skygd fylldes af tonernas gång. Genom menni-kans bröst det gick en känsla af andakt, Som då englaruas lof hördes i Bethlehems dal. Men på en thron af fjell satt Sveas beskyddande enel Lyssnande, frågade rörd : hvems är den heliga säng? Känner du icke igen vår Davidsharra i Norden! Svarade, jublande högt, hela vår kyrka, vårt folk. Eugenie. Bijou-Almanoch för unga flickor 1844, — Dedicerad till H. K. H. Prinsessan Evgenia och smyckad med bennes porträtt. — Det utmärkt prydliga bandet, al mörkblått eller svart glacpapper med bronsornamenter, innesluter jemte kalendarjum en novell af Wilhelmina och. en samling små poemer af henne, af Runeberg, m. 1. Såsom ett motstycke, vid första påseendet, kan betraktas a na SESSION NN NARE