Aftonbladet – 20 december 1843, sida 1

sera tamburen, ty hon kan icke få i sitt hufvud annat, än att det bara är elakhet af kor sristerne Patronessan nyttjar en, två till tre falbolaner på klädningen, långshaWl och långhandskar. Hon läser alla utkommande fransyska romaner på grundspråket och talar detta sjelf kulamang,; fnyser alltid på näsan åt informatorns och ungherrarnes prononciation, men hon har föresatt sig, att låta det passera med gossarne; hvad åter guvernanten och fröknarne beträffar, så ämnar hon icke lägga fingrarne emeilan. Patronessan har principer för allt hvad hon gör: Karg mot sitt tjenstfolk är hon just icke; men icke heller god och gifmild: hon vill icke skämma bort dem. Bokhållarne håller bon helt kort och låtsar oftast icke se dem; mindre för det de äro ofrälse allesamman, än för det att hon icke vill göra pungtfolk inbilskt. På klockslaget måste allting i huset verkställas, hvarför man ock, till husfolkets efterrättelse, har en klocka i tamburen: de skola lära sig alt vara exacta, — Patronessan är, liksom hennes man, sjelfskrifven gäst vid alla större bjudningar inom pastoratet. På hbiskopskalaset sitter hon i högsätet, bredvid biskopen, och kan då frilt tala om sina fransyska romaner ... På alla större bröllop, begrafningar och kalaser paraderar bon i soffan; hennes toque är den grannaste, liksom hen nes näsduk den finaste, och ingen kan visa mac ken till den guldbroderade piraten med-:långa dofsarne, eller till armbandet med en amethist, stor som ett dufägs. Fru patronessan är icke atis nödbuden, utan rätt ofta synlig i granngårlarge; hvarföre skall man göra det goda folket wedsel?, I prestgården finner hon sig synnerli a väl, ehuru prostinnan icke alls krusar för