Aftonbladet – 16 december 1843, sida 2

0. 8 v. — Förf. har i öfrigt gått kritikens omdöme i förväg, genom den antydningen i ett serskildt förord, att dessa teckningar ej få bedömas såsom något fulländadt helt, utan blott såsom rudimaterier, (ämnen) till en utförbgare behandling af ämnen, hvilkas fullständiga bearbetning vika litet legat inom författarens plan, som der stått inom gränsen af bang förmågan, Aktenskapets pligter och hemligheter. En gåfvc lill ogifta och nygifta af båda könen. ÅA D:r F. W. Wedeler. Öfversatt från tredj tillökta upplagan. Pris: 32-sk. Bko. Stockholm, Elmen et Granbergs tryckeri. 4843 Författaren till denna lilla skrift yttrar sig ök. ver ändamålet dermed i följande framställning den vi tro att hvem som helst skall finna ganska vacker: Många tusende äkta par trädde fram till altaret, emottogo vigselringen ur prestens hand och smögo sig under den heiiga handlingen så tätt till hvarandra, som om de hade fast beslutat, att aldrig någonsin mera skijas. Med värma och sanning -gjordes de uppmärksamme på den betyde!sefulia handlingen, påmintes om de ansvarsfulla pligterna i derås stånd, tillfrågades på sitt samvete om de noga och fullkomligt öfvervägt dessa pligter och om de voro beredde, alt efter bästa förmåga : ppfylla dem; — och de lofvade det med ett tydligt och högt Ja! — Sedan lades deras händer tillsammans; de välsignades och förklarades i Guds namn för lagliga äkta makar, hvilka, förenade af honom, aldrig mera skulle åtskiljas.. Mången känslofull bruds öga fuktades då af tårar och mången brudgums sänkta blick gaf hans inre rörelse tillkänna. Då voro alla nryarande intagne afdegladaste förhoppningar, att de skulle hälla sitt förbund heligt, att de skulle älska hvarandra troget och blifva lyckliga. Men huru ofta bar man icke blifvit sv ken i dessa ädla förboppningar! — Huru många af dessa äktenskap hafva icke blifvit olycliga! Hos buru många blef deras hem icke något hemvist för glädjen och välsignelsen! — Många kunde redan efter en kort sammanvaro icke dölja sin ånger öfver det ingångna förbundet och sin önskan att åter blifva skiljda; många skiljdes verkligen åt; andra åter, som blygdes för verldens omdöme eller icke. kunde uppgifva några lagliga skäl till sin ömsesidiga misshelåtenhet, förblefvo ännu till det yttre förenade, men voro redan längesedan åtskiljda i deras hjertan. — Äktenskapets blomsterband har blifvit, en.slafkedja för dem, och de bjuda till på allt möjligt sätt att genom ömsesidiga qval förbittra hvarandras lefnad. De uppnå icke nägot af äktenskapets välsignelserika och välgörande ändamål; en tvedrägt, som aldrig slutar och städse finner ny väring, gör dem oförmögne till en förenad och nyttig, verksamhet; ledsnaden bor i deras hjertan. vedervilja i deras sinne; lyckan och tillfredsställelsen hafva vikit ifrån dem och lemnat rum åt hvarjehanda elände. — Det gift de sjelfva beredt, inympa de på sina barn, och dessas olycksaliga lott är försummelse och ett tidigt förderf. — O yckliga, beklagansvärda makar! Det hade varit bättre om J aldrig lärt känna hvarandra! Den olyckligaste handling iier lefnad var den inför Herrans åltar! Men bland de tusendetals äkta makarne finnas äfven, himlen vare lofvad! lycklige och aktningsvärde, hvars lefnad i hvarje hänseende erbjuder den gladaste bild. I hänseende till jordiska egodelar gifves det alltid förnöjde och glade, lekamligt och andligt kraftige äkta makar, hvilka, fastän sinnlighetens första låga slocknat, ändock äro hvarandra troget och hjertligt tillgFne, förtroligt dela glädje och sorg, arbeta och hvila med hvarandra, lefva ständigt i ful:komlig endrägt, äro. ömsesidigt. nöjde och hysa den hjertligaste önskan att aldrig någonsin blifva åtskiljde. Hvilka medelsdessa sednare äkta makar, hvilkas lycka vi prisa, betjena sig af, för att uppnå detta äktenskapew egentliga syfte; huru de bära sig åt, att i tid. upptäcka de klippor, möt, hvilka den äktenskapliga lyckan så ofta krossas, och på hvad sätt det är möjligt att uppfylla äktenskapets pligter, om de ock äro af det svåraste slag; — det är hemligheten, hvilken jag efter bästa förmåga och vilja ämnar afslöja i efterföljande blad; denna afslöjning är den gåfva, hvilken jag erbjuder Ogifta och Nygifta, i den öfvertygelsen, att jag icke kunde gifva dem någon nyttigäre gåfva.n Denna stora hemlighet, som icke är någon, men imedlertid af så många varit sökt sedan Adams tid försåfves, anser sig författaren här ba uppenbarat i G kapitel, om 4) Det äktenskapliga förbundet i allmänhet; 2) Den rena andliga kärlekens inflytande på den äktenskapliga föreningens varaktiga lycka; 3) Kärlekens sinnliga natur och förbållandet med afseende derpå under äktenskapet; 4) De oundvikhga olägenheter, som äktenskapet medförer och sättet att göra dem drägliga för äkta makar; 3) Sjelfvållade olägenheter och sorger i äkta ståndet, samt medlen att åter jemna och godtgöra dem; 6) De sanna hemligheterna i äktenskapet, samt bepröfvade råd, att på bästa sätt använda dem,. — Allt hvad dessa kapitel innehålla, har varit bekant ungefär lika länge med sjelfva äktenskapsinstitutionen; men likväl innehålla de mycket godt och förnuftigt, som kan blifva en tjenlig erinran mot ögonblickliga förvillelser. s——— LX PÄTTFGÅNGSOCH POLISSAKER.