Aftonbladet – 15 december 1843, sida 2

han offentligen utiäste sig att allägga löre slutet af det förlidna. Till Redaktionen af Aftonbladet! PÅ HVAD FOT STÅR DEMOKRATIEN I SVERIGE? Svenska Minerva hade uti sitt sista nummer ett yttrande, hvarvid det synes förtjena att uppehålla sig något mera än det skedde i Tisdagens Atftondlad. Uti en artikel, der det talades om aflidne statssekreteraren Grip, säger nemligen Minerva, att denne embetsman picke älskade det ständigt omkring sig gripande demokratiska elementet här i landet. Detta yttrande är mnaturligtvis egnadt att väcka ett stort intresse och nyfikenhet hos hvar och en, som hyser någon sympati för utbildningen af det demokratiska elementet, åtminstone så mycket som denna i sjelfva verket borde och kunde ega rum enligt den svenska grundlagen, om den blefve rätt förstådd och tillämpad. Det är också icke nu första gången, man sett detta yttrande om demokratiens kringgripande; dylika antydningar hafva äfven förekommit då och då i åtskilliga andra tidningar. Detta tyckes utvisa, att den devuerade pressen måtte bafva någon antingen kunskap eller åtminstone föreställning derom, att vårt statsskick på de sednare åren framskridit i d2mokratisk rigtning, emedan de annars icke Kunde klaga deröfver. För den stora allmänheten tordeimedlertid denna upptäckt vara så ny och oförväntad, att man icke kan annat än på det högsta supplicera hos Minerva, att meddela något närmare om, hvarest eller i hvilket atseende ett sådant kringgripande uppenbarat sig i lagar, inrättningar eller styrelsemaximer? En uppmärksam betraktare af: dagens händelser tager sig derföre friheten, att göra Minerva några frågor i detta ämne, så mycket hellre, som han tyckt sig märka alldeles motsatsen mot hvad Minerva påstår. Så mycket insändaren kunnat finna, är nemligen hela det närvarande systemet, — om man så vill kalla hufvudsumman af lagar, organisationer, förvaltning, befordringsväsende m. m. ,— tvertom den mest besynnerligt sammangyttrade produkt af hvad bördsaristokratiens, penningearistokratiens, embetsmannaaristokratiens, skråaristokratiens m. m. inflytanden i förening kunnat åstadkomma för tillbakahållande af det demokratiska elementet, d. v. s. af individernes och folkets, det allmännas anspråk, grundade på ett genomfördt rättstillstånd. Hvart vi kasta ögonen, finne vi något af dessa små aristosrataktiga kotteri-, korporationseller kråkvinkelsiniressen färdiga, att nedtrycka personlighetens rätt. Talrika exempel härpå hafva också utgjort ständiga ämnen för den sjel!ständiga pressens anmärkningar, utan att förmå medföra någon förändring; men en hastig allmännare öfverblick torde likväl här vara påkallad. Hela allmänheten måtte längesedan hafva insett och öfvertygat sig om, buru det står. till i detta afseende inom näringarne. Det är icke för 100 år sedan, utan för 35, för 3, för 4 år sedan, i går, i dag, som vi ännu, tid efter annan, s2 det vämjeliga och skandalösa, samt för ett ordnadt samhälle nära nog vanhedrande skådespelet framställas för våra ögon, att borgare, icke allenast ifrån olika städer af samma länd, utan äfven inom samma stad, föra inbördes krig emot hvarandra, med ty åtföljande rof och plundring så vidt denna kan åstadkommas af fiskaler och polisbetjening, hvilket går ganska bra: och all detta derföre, att den ene borgaren, t. ex. kramhandlaren, säljer färdiggjsrda kläder och den andre borgaren, skräddaren, håller sina kunder tillhand: tyg till.de kläder, han förfärdigar. Nu frågar jag kan verkligen någon större skandal gifvas i ett civiliseradt land, än att näringsidkare, som i det hel: hafva sin rörelse uti samma artiklar och som per: sonligen äro hederligt och aktningsvärdt foik,skola, för de dåliga institutionernas skull, på dett: sätt röfva hvårandra? Går man härifrån till de fattigare klasserna ställningar, så är förhållandet ännu ömkligare oc! verkligen förfärligt, och om man skulle döm efter de: lagar som blifvit utfärdade mot dess: klassers näringsfrihet; så ser det verkligen ut, son om lagstiftaren, hvilken i detta fall är regeringen skulle hafva svurit deras undergång. Våra mi nuthandelssocieteter räkna ibland sig många högs aktningsvärda och liberala män personligen, mel detta hindrar likväl icke societeterna, alt i följ af existerande polisoch skrålagar, som svårlige II kunna finnas till för annat, än att gynna den för mögnare på den fattigares bekostnad, kunna låta ge Inom en fiskal förfö!ja en fatt.g hustru; som i ett lite ohemärkt mjölkmagasin eller-annan vrå skulle för I drista sig att bålla till salu en artikel, tillhöran de någon af dessa societeters varusortiment, cbu ru hon med sitt obetydliza förlag ej kan gör dem den ringaste kännbara skada. Likaså i handt verken. Har icke snickareembetet flere gånge låtit anställa beslag i klädmäklarebodar på Dy möbler, ehuru hvarje menniska kan inse att de måste vara en fördel för fattiga snickare att klädmäkleribodarna finna förläggare eller försäljer skor för sitt arbete, när de icke hafva råd at hålla sig bodar sjelfva? Har icke Aftonblade mångfaldiga gånger sökt uppkalla publikens bill ga harm emot de verkligt hårda förföljelser, fö hvilka någon fattig qvinna så ofta bliifverföre mål från det rika bagareembetet, för det hon rå kar gå omkring i husen med mjukt bröd, sor likväl icke kan finna afsältning af annan orsa! än aft det måste vara bättre än det man får Il hasarehoden eller af andra sorter, än der håll till salu? Likväl kan det icke nekas, att-bagare .lembetet här vid endast bevakar sina lagliga privi Hoviar: och den för den fattiga förtryckande pen tt pPokAeeee AR PR