Aftonbladet – 14 december 1843, sida 1

ven exempei derpå, att den anklagade stack sin hand i en glödgad handske. Det behöfs väl knappt anmärkas, att alla, som vid dessa prof blefvo oskadda, hade derför att tacka domarenas köpta bevågenhet eller vissa hemliga salvor, hvilket för det mesta skall hafva varit händelsen. 2. Kittelfångsten eller sjudande vattenprofvet. I en kittel full med kokhett vatten nedsänktes en vid ett streck bunden sten, hvilken den anklagade med blottad arm måste upphemta. Efter vattnets invigande läste presten dervid följaude bön: I Guds, den allsmäktige fadrens, namn och i Jesu Christi, Guds sons, vår herras namn besvär jag dig, vatten, att fly all fiendens makt och djefvulens förbländande kraft; på det sätt, att om denna menniska, hvilken nu står i begrepp att i dig neddoppa sin hand, är oskyldig, må Guds rättvisa befria honom, men om han är skyldig och ändock vågar med fräckhet i dig nedsticka sin hand, så må den allvetande värdigas att på honom kungöra sanningen. Derefter förfor man på samma sätt som vid eldprofyvet med armens förbindande och förseglande. 5. Det kalla vattenprofvet. Detta bestod deruti, att den anklagade (förnämligast qvinnor, som VOro misstänkta för hexeri), sedan på dem venstra handen blifvit sammanbunden med högra foten och högra armen med venstra foten, med ett streck nedsänktes halfannan aln under vattnet. Kommo de tillbaka upp på vattenytan, voro de skyldiga, men nedsjönko de, ansågos de för oskyldiga. I afseende på uppdykandet, -var man dock icke ense, och under det att man på somliga orter ansåg det såsom tecken på brottslighet, tjenade det på andra ställen såsom bevis på oskuld. Ja, det oförnufliga i Gudsdomen gick stundom så vida, att man tillät den skyldige att antaga en annan, som företrädde dess ställe. Var nemligen den under Gudsdomen hemfallne af en svag kroppsbyggnad, eller hindrade omständigheter af annat slag honom att infinna sig, så kunde i dess ställe en annan undergå profvet. Ludvig den frommes sons, konung Lothars gemål, Thelbergis t. ex., hvilken icke med orätt blef anklasad för äktenskapsbrott, förklarades för oskyldig derigenom, att en annan, utan att skada sin arm, lyckigt upptog stenen ur-det sjudande vattnet. Hennes