Aftonbladet – 12 december 1843, sida 2

kemists intyg och intet förmå taga dem ur den trom, alt förgiftadt bränvin nu och tillförene sålts i mitt magasin. Hvarje fjeskande detaljör skulle skryta med att han icke tar af Falkmans bränvin, och min försäljnings ruinerande följa lika säkert af denpa allmännare, som af den första, mer inskränkta anklagelsen. Också, då det föll sig tydligt att Kongl. Öfverståthållare-embetet icke skulle göra afseende på denna slags bevisning, hade Hr advokatfiskalen genast tillhands en tredje anklagelse, lika tydligt åsyftande att skada min credit, som de två förra, om än icke lika kraftig, .Han ville nemligen nu leda i bevis, att mitt bränvin varit för svagt, i jemförelse med det gångbara piiset. Med detta påstående ville han blifva polisupdersökdingen qvitt och yrkade att få saken förvist till vederbörlig domstol, hvarefter det berodde på babs skön att låta anklagelsen stå qvar, obevist, men också ovederlagd. Kongl. Öfverståthållare-embetet fann väl att något ansvar icke kunde drabba mig, men förviste äfven mig till vederbörlig domstol, i händelse jag funne mig befogad att mot Hr advokatfiskalen anställa någon rekonventionstalan. Den förlust och skada Hr advokatfiskalen genom sin åtgärd tillskyndat mig är visserligen stor och betydlig; men måhända skulle jag dock i hopp, att den credit, mina tillverkningar i det allmänna tillvurnit sig, icke skulle taga obotlig skada af ett obehörigt och derföre också ogilladt åtal, förbisett min förlust och, i afseende på Hr advokatfiskalen, åtnöjt mig med den vederyilja hans tilltag i allmänna opinionen nödvändigt måste. röna, så vida icke genom att nu tiga stilla och lemna Hr advokatfiskalens ansvariga förfarande utan uppmärksamhet, bereddes allmänheten exemplet af en åklagare, som, efter att bafva till en enskild medborgares förderf missbrukat sin embetsmyndighet, likväl förblefve ostraffad, och således rönte en uppmuntran till fortgående på samma olagliga bana. Om Hr advokatfiskalen Fredholms nu anmärkte åtsärd lemnades opåtald, skulle man med skäl kunna fråga: hvilken näringsidkande medborgare, beroende för sin existens och välfärd på det anseende, hans tillverkningar i det allmänna kunde åtnjuta, skulle då kunna sitta säker, att icke i hvad ögonblick som helst, till följe af ett blindt hugskott hos en allmän åklagare. i alla möjliga hänseenden ohjelpligen störtas? Dock ej nog med allt hvad Hr advokatfiskalen på sält här ofvan blifvit antydt låtit komma :sig till last. Med förment stöd af 4 kap. 9 Handels-Balken har han också vid kämners-rätten emot mig väckt åtal, under föregifvande, som skulle jag hafva försålt en vara, then ther varit flärd uti, såsom ondt för godt, mängdt för omängdt. Uader handläggningen af detta mål har jag förbehållit mig öppen rätt, att, i sammanhang med den rekönventionstalan, som jag var sinnad mot Hr advokatfiskalen serskildt anhängig göra, få utföra jemväl om det ansvar, hvartill han, i anledning af nyssberörde grofva beskyllning, sig skyldig gjort. För att sålunda af Hr advokatfiskalen Fredbolm, i och för hans nu anmärkte förfaranden, vinna all den upprättelse, som lagligen bör ega rum, föranlåtes jag a honom begära laga kallelse och stämnirg, uti påstående, alt han, som genom sina åtgärder, först att, utan ringaste skäl, i beslag taga och såsom försatt med för helsan skadliga ämnen, angifva af mig försåldt bränvin och sedan att söka stämpla samma vara såsom bedräglig, gjort mig å heder och ära gående beskyllningar, samt såmedelst också minskat asältningen af mina varor, måtte, så väl härföre som för let olagliga i sättet för beslagets verkställande, stånda let ansvar, som jag förbehåller mig få under rättesången bestämma, dessutom ersätta mig den förlust han tillskyndat mig och hvars belopp iog framdeles skall uppgifva och styrka, äfvensom serskildt hålla mig skadeslös för de kostnader, hvilka genom Hr advokatiskalens åtal och den deraf föranledda rättegången, lifvit och blifva mig åbragte. Stockholm d. 44 Dec. 1843. Carl Falkman 2973 Hof destil:ator och DiverseAhandlare. — RT I NYELUNIEINEER EE