bildade s. k. provisoriska regeringen eller franska militär-embetsmän, af hvad värdighet de vara må. Han förklarar sig vara bemyndigad, att med vapenmakt göra dessa påbud gällande, om sådant skulle erfordras, förklarande att meningen ej är alt störa sämjan med fransmännen på Otaheiti eller att å Englands sida åsyfta ett uteslutande inflytande derstädes; men å andra sidan är England sinnadt, att ej fördraga, aft någon annan nation tillvällar sig ett sådant, etc. En telegrafdepech öfver Marseille underrättar om en afgörande seger, som general Tempoure vunnit vid Malah, 40 timmars väg sydligt om Mascara, öfver kalifen Sidi-Embarak-ben-Alab, Abd-el-Kaders närmaste -man. Kalifen stupade på valplatsen och Araberne lemnade 400 döde och 300 fångar. Den fallne kalifen ansågs vara den tappraste krigare ibland sin stam och ägde stort välde öfver den — var den, som ansågs bäst i stånd att lifva de tvekande arab-stammarne för den heliga sakenx. STORBRITANNIEN. Processen emot OConnell och de andre anklagade har, på deras begäran och med kronoåklagarens medgifvande, blifvit uppskjuten till den 15 nästkommande Januari. Skälet för detta uppskof är, dels att de anklagade behöfva denna tid för sitt. försvar, dels att jurylistorna för Dublin måste genomses och rättas, emedan i dem lärer finnas en och annan oriktighet. Hertigen och hertiginnan af Nemours inskeppade sig den 30 November i Woolwich, för att återvända till Frankrike. Drottningen ochhennes gemål följde dem från Windsor till London. Det talas allt mer och mer bestämdt om, att Drottningen nästa sommar ämnar besöka konungen och drottningen i Preussen. Från Berlin skulle hon hafva för afsigt att taga hemvägen öfver Paris. DANMARK. Konungen, som är tillika sin egen krigsminister, har utfärdat med egen underskrifi följande riksvigtiga påbud: Då det är vår vilja, att armåens officerare icke skola bära skägget öfverdrifvet stort, vilje vi härmed allernådigst anbefalla, att då skägg bäres under hakan, det icke må gå fram ofvanför balsduken och att skägg på hakan (pipskägg) icke må skyla hakan eller gå öfver densamma.n I danska blad föreslås, i anledning af berättelsen om en fregatts utsändning till Chinesiska farvattnen, att alla tre Skandinaviska rikena skulle förena sig om utgifterne för en expedition och en konsul, då väl förhållanderna med China icke kunde anses blifva politiska. GREKLAND. Underrättelserna från Athen gå till d. 43 November. Nationalförsamlingens sammankomst var uppskjuten till den 28 i samma månad, såsom man trodde, för att lemna den allmänt omtyckte och ansedde Kollettis tid att söka stämma representanterne till förmån för konungaväldet, så att de ej satte i fråga att. kringskära det alltför mycket. Större delen af de utsedde deputerade hade redan inträffat i Athen, och haft audiens hos konungen, hvarvid de försäkrat honom, att de skulle egna all sin omsorg åt statens och thronens bästa. En provisorisk kommission, bestående af Trikupis och 2:ne andra personer, hade blifvit utsedd, för att mottaga och välkomna de deputerade. Ministrarne arbetade ofta i konseljen ända till midnatt, och hade redan utkastet till den nya grundlagen färdigt, hvilket blifvit konungen förelagdt. Den vigtiga. frågan om eneller tvåkammar-systemet sades i grundlagsförslaget vara afgjord på det sättet, att man bestämt sig för det sednare. Representationen skulle, enligt detsamma, komma att fördelas i en senat och i ett deputerades råd. Senaten skulle sammansättas sålunda, att en tredubbel lista på deputerade förelades konungen, bland hvilka han utsåg det-bestämda antalet senatorer. Förre Ryske ministern, Hr Katakazy, vistades väl ännu i Athen, men förhöll sig, åtminstone i synlig måtto, helt passift, och tog ingen del iaf färerna. I Missolunghi hade en insurrektion utbrustit inom dervarande garnison, som bestod af er jägarbataljon. Befälet hade fått ordre, att låta manskapet anlägga tornistrar, i likhet med hvad som brukas inom alla andra; Grekiska korpser. Delta väckte, manskåpets missnöje, och, anförde af underofficerarne, vägrade det att lyda den gifna befallningen. : Det kom slutligen till strid och slagsmål, hvarvid flere officerare blefvo sårade. Krigsministern hade genast upplöst bataljonen, degraderat alla underofficerarne till gemena, och låtit skjuta 42 af de äldste jägarne, såsom hufvudmän för revolten. ir Från Minchen skrifves, att den bekante gene ralmajor Kolokotroni, som ville göra kontrarevölutionen i Athen, men måste flykta derifrån till Mänchen, nu lemnat sistnämnde hufvudstad och begifvit sig till Neapel. Med afseende på kejsar Nieolai märkvärdiga förklarande, att han ej vidare vill deltaga i öfverläggningarne med England och Frankrike rörande de Grekiska affärerna, läses i Pariserbladet