Aftonbladet – 8 december 1843, sida 2

— En gest fullbordade hennes tankar. Antydningen var-så formlig, det låg i. hennes röst och pållning en så bestämd och oblidkelig vrede, att jag ansåg försigtigtigast att icke sätta mig deremot; ett dolkstyng utgjorde vanligen slutet på dessa. stormiga. förklaringar. Jag. slog till reträtt och aflägsnade mig långsamt, dyster,,jemmerlig, med hjertat sargadt, förbannande min stjerna,. svärjande öfver alla sköna Hydriotiskor, och min olycksbringande vän, som jag hade att tacka för mitt missödes; .. Efter så mycken ångest och just i det ögonblick, då jag skulle: skörda belöningen för allt hvad jag lidit, måste jag på nytt afstå från mina törhoppningar och denna gång för alltid. Aldrig me återsåg jag Agatbyzza, den sköna Hydriotiskan. ——— — Ett ;hus, beläget vid:Mondötour-gatan, midt i i jö asade oförmgQemot Chanyerrerie-gatan i. Paris, nedr mo dadt en dag i förra månaden: Man SM redan börjat nedrifva det, för att förlänga Rambuteau-gatan, men fyra våningar stodo ännu Ggvar, Och dessa nedstörtade med ett förfärligt buller Och insvepte grannskapet i dam och stoft... Det behöfdes någon stund innan man kunde urskilja. hvarandra. i denna molnstod; väntan var förfärlig; man kunde förmoda, att alla af de. talrika arbetare, som voro sysselsatta med husets nedbrytande, omkommit undär ruinerna. Då dammet ändtligen lade sig, fann man likväl att faran icke var så förskräcklig, som man kunnat förmoda; tyendast en arbetare hade för btillfället befunnit sig i öfra våningarna; denne--haderfått-refbenen krossade och ett hål ihufvudet, så att-föga hopp: var om hans räddning... Man: förde honom; genast till ett ho spital. Tvenne andra arbetare saknades äfven, och man förmodade att. de: blifvit begrafna under Iulnerna.