Aftonbladet – 7 december 1843, sida 2

Men det var icke nog, att den byråkratiska or. ganisationen i hela förvaltningen försatte folket : Jett fullkomligt omyndighetstillstånd. Ett skräcksystem af drakoniska lagar infördes äfvea tid ef. Iter annan för att förekomma allt enskildt knystande emot det kungliga eller embetsmannagzod. tycket. Exemplen härpå äro mångfaldiga: dödsstraff för det minsta klandrande yttrande om konungens persop; dödsstraff (först efter år 1809 upphäfvet) för klandrande omdömen om Rikets Råd och deras handlingar; absoluta förbud för ett såkalladt fritt folk, att komma tillsammans och rådslå om allmänna angelägenheter, samt döidsstraff för menigheters sammankallande genom budkaflar, äfven för de mest oskyldiga ändamål. Lägg härtill landsförvisning för hvar och en som vigade i religionssaker yttra en tro och öfvertygelse stridande mot den, som blifvit anbefalld af den andliga och verldsliga makten, och man kan i fö ord definiera folkets andliga och politiska rättig heter med de tre orden: mörker, tystnad oct bojor, med tillägg af den fjede: bilan, för der som öppet knotade. Sådan var ännu vår samhällsorganisation, di makten träffades af 1809 års statshvälfning: den bestod i ett allenastyrande, det mest genomförda man kan tänka sig in i de minsta sociala detaljer Den som studerar 4809 års regeringsform och den riksdagens protokoller, skall nogsamt inse, al! de fosterländska män, som då uppträdde, hade för afsigt att införa en annan sakernas ordning, och minga bestämmelser visa att man åsyftade att lägga folksuveräniteten till grund för landets politiska organisation ifrån den dagen. Men felet var, att man af menlöshet och god tro på verkan af de blott politiska föreskrifterna, försummade at! försäkra sig om deras verkställighet genom några andra garantier än den enda angående tryckfriheten, och det är väl bekant, buru de maktegande sökt, att i det yttersta undertrycka denna dyrbara rättighet. I allt öfrigt står den gamla sociala tvångsoch feodalinrättningen qvar i sitt genuina skick, och vi föreställa oss, huru den marskalk af Frankrike, som valdes till svensk tronföljare, vid sin ankomst till Sverge måtte hafva blilvit öfverraskad., att finna saruma oblandade monarkiska välde, som kejsardömet i Frankrike hade arbetat att infö ra, långt förut i en ännu högre grad utbildadt : Sverge; ett förhållande, hvilket ensamt kan för klara möjligheten deraf, att en föregående, enväl dig konungs minister, som, i förlitande på de kungliga prerogativets oinskränkthet, hade tilltrot sig att föreskrifva det fria folket om det fick dricka kaffe eller icke, och huru många lod silf ver det skulle få nyttja i sina hus, kunde, äfve under den så kallade nya sakernas ordning, itret tio år fortfara såsom förste minister och den mes ombetredde af Regentens rådgifvare. Det är denna motsats emellan det skrifna orde i grundlagen, som stadgar svenska folkets fribet och en mängd det oaktadt qvarstående, helt oci hållet ur den gamla despotismens anda utgångn författningar, -somden -sjelfständiga pressen ho oss har att bekämpa. Ått göra skenet till verk lighet, pkartan till en sanning, med ett ord, at införa och genomföra rättstillståndet i institutio ner och lagar, är här, såsom mångenstädes, de mödosamma problem, som tidens sträfvande sö ker lösa, och hvari det har att strida med makt lystnaden, sidoinflytelserna oeh begäret efter god tycke, som alltid varit en af de starkaste böjel ser hos dem, hvilka en gång fått makten i här derna, vare sig envälden, eller klassoch korpd Irationsvälden af alla slag, när de en gång hunn till någon öfvervigt. Det är imedlertid ostridigt, att hvad ett fol vill, kan det äfven; frågan är endast, att denn I vilja må finnas och komma i tillfälle att ytt sig på ett lagligt men kraftfullt sätt. I Att åstadkomma en sådan vilja, är det må på hvilket Aftonbladet ifrån första stunden al betat. ) Detta består icke i att väcka någon anda : lolydnad mot lagar och öfverhet; tvertom. Sec t ligheten fordrar, att den enskilda viljan underk: stas den allmänna ordningen, huru befängdt oc lonaturligt denna än må vara sammansatt. Men det består deri, att folket må komma ti en rätt insigt af den sanningen, att landets pol tiska lagar utgöra den stora häfstång, hvarigzeno! det sociala lifvets riktning bestämmes till trefna lagbunden frihet och åtnjutande af lika rätt f jlalla, eller till beroende under godtycket. el Det vore otroligt, om man icke hade erfare -Iheten till bevis, till hvilken grad ett folk k: tillåta sig bländas och vilseföras samt händerna bi -Idas af toma grannlåter, af fraser om nationa lira och frihet, äfven i länder, hvilkas regering -licke mera äro annat än vasaller under mäktiga srannar, samt der stupstocken väntar den so rr ATT RNN rENSS C AT SEO -. I