SN Rö AN kyrkans stora lokalmyndighet och rikdom, me folkets makt, borgrarnes, municipalitetens, som bil dade den egentliga motvigten till detta kyrkoväl de, mot den förklarade de ett hårdnackadt krig Afven hos de Engelska statsmännen stodo dess Moderados i början i gunst, emedan de lofvad att grundlägga ett ärftligt pärskap, med det in flytande af historiska och aristokratiska namn, som somliga skatta så högt och hålla för att vara vä sendtliga vilkor för ordningen. Efter hand funnc likväl de Engelska politici, att Moderados icke innehade så mycken makt och inflytelse i Spa nien, att de kunde regera det ensamt med Spanska krafter. Utan Franska trupper, Fransk inter: vention, Franska giftermål och Fransk centralisa tion, förklarade de, att de icke kunde lyckas, och så lyckades de icke heller. Deras besittning a makten, var föranledd blott af ögonblieckliga söndringar, och landet kom ej väl åter i ro, förrär deras välde var allt, och de föllo. Hvad Frankrike, Franska exempel och Fransk inflytelse samt Franska åsigter om konservativ styrelse voro för Spanien, det var Rysslend, Ryska åsigter och rysk inflyte!se för Grekland. Knappast var Grekland befriadt trån Turkarna förrän en rysk statsman, och det tyvärr med Englands medgifvande, der anställdes, hvilkens bemödanden beständigt riktades derpå att icke endast förhindra national-församlingens sammanträdande, förfölja hvarje liberal man och utrota Primaterna, utan äfven att tillintetgöra de ringa friheter, som ännu återsiodo för Grekiska folket. I stället för en vald representantförsamling inrättade Koapodistrias en senat, hvilkens mediemmar han sjelf utnämnde, och just denna senat blef sedan det botmedel som alla utländska regeringar åberopade, då de skulle plåstra om Grekland. Sjelfva England rekommenderade det, i orduingens namn, och då Hydrioter och Mainoter uppreste sig af motvilja deröfver, fördrog England att Ryska skepp förstörde de Grekiska och underhjelpte för fredens, skull, att plantera de Ryska styrelceprinciperna på Grekisk jord. Man måste väl erkänna, att sir Stratford Canning erkände det opolitiska och dåraktiga härutinnan och protesterade deremot; men äfven hans arcanum var pen sammansmältning af partiernan, hvarvid såsom vanligt de liberala blefvo bedragna och blefvo offer för Absolutisterna, med hvilka de trädde i förbindelser och åt hvilka sedan såväl Frankrike som England lemnade dem till pris. Denna s, k. sammansmältning af partierna i Grekland, som visat sig så förderflig för vännerna af konstitutionel styrelseform, erinrar oss om, att just samma plan och samma ord, hvaraf Ryssland då gjorde bruk i Grekland, nu begagnas af Frankfike i Spanien, för att komma till ssmma mål. Man iberopade nödvändigheten af ,allmän ordning, hänvisade på faran af ett anarkiskt föredöme, förklarade ingen regeringsform bättre än en svag och vacklande, om ock fri, och yrkade Englands biträde till upprättandet af en enväldig regering i Grekland, liksom man nu begär dess medverkan för en moderados styrelse i Madrid. England har likväl ej i de sista åren begått samma fel, som då det understödde Kapodistrias, utan det har-i Spanien understödt det stora, nationella och liberala partiet (?) och ehuru det ej verksamt motsatt sig Ottos åtiå efter envälde, likväl ögonskenligen ogillat hans politik. Efter kouungens vägran att tillåta Maurokordato bilda en nationel minister, hafva Frankrike och Osterrike blandat deras skarpsinne och grundsatser, för att sätta Otto i stånd att regera medelst en senat eller ett statsråd. Isynnerhet Frankrike sökte förmå honom, att tillfredsställa allmänna tänkesättet . i, mindre betydliga saker, icke använda utlänningar i embeten, och att studera sitt folks lokalintressen och fördomar. Men alit var förgäfves; och nu har äfven senaten, statsrådet, detta furst Metternichs älsklingsverktyg, vändt sig emot konungen och afvunnit honom bifallet till en nationalförsamlings samman0 kallande. Det säges, att Otto endast med den! största motvilja och under vredens tårar eftergilvit: ett elakt tecken för en uppriktig och be-l stämd anslutning till folkets sak. Skulle han besluta sig till att utspinna intriger och tillintetgöra rörelsen genom en kontrarevolution, så måste man frukta, att han nog finner bundsförvandter i de ministrar, som gifvits åt honom. Metaxas, konselpresidenten, är Kolokotronis fordne vän och embetsbroder, en motståndare till Primaterna och anhängare till Ryssland. Och likväl skulle en sådan trolöshet säkert kosta Otto thronen om ej lifvet. Ryktet om drottningens grossess synes vara ogrundadt, och om hans dynastis utslocknande en gång visar sig sannolik, kunde väl de grekiska patrioternas ovilja vålla, att de försökte till att rycka tidpunkten derför närmare. Det enda säkra stödet för Grekland finnes i engelska regeringens fasta hållning, om någonsin lord Åberdeen vågar antaga en sådan. Hon har alltför länge låtit der experimentera med ryska, österrikiska och franska regeringssystemer; det är nu tid att dessa tre makter låta försök anställas med det engelska systemet: en sannt nationel och liberal representativ regering. STO NER LANE Ä (Insändt.) Rå? ri Redaktionen af Aftonbladet! Med mycken förnäm och imponerande ton har en mm rn Av mm tr AA ——— i HA