STOGOKHOLM den 7 Dec. — Aftonbladet har med sistlidne gårdag tillryggaiact tretton år af sin publicistiska verksamhet. Det vore i hög grad otacksamt, att icke vid en sådan tidpunkt erinra sig om den stora förbindese, hvari vi stå hos den resp. allmänheten för den belönande uppmuntran, den skänkt åt våra bemödanden att uppfylla dess billiga fordringsr. Det är oss en ljuf pligt att derför betyga vår innerliga erkänsla. Då vi nu åter gå att anmäla tidningens fortsättning för nästa år efter samma plan som hittills, be!edsoga vi icke denna anmälan med niågra serskilda försäkringar eller nya löften för tillfället: det skulle tjena till ingenting. Aftonbladet är redan en så gammal bekant för större delen af de bildade klasserna i hela landet, att de dessförutan tillräckligt känna dess individualitet, med dess förtjenster och brister. Deremot har det närvarande ögonblicket synts oss icke olämpligt, att i korthet yttra några ord serskildt om det pohtiska syftemål, för hvilket Aftoubladet förnämligast arbetat under de förflutna tretton åren, och hvaråt det fortfarande ämnsr egna sina krafter. Om v: kasta en blick tillbaka på historien öfver det förflutna, så finne viatt det svenska folket, lika med hela den Germanniska stammen, äger i sma äldsta minnen och traditioner; ett arf af folksuveräniteten, hvilken uppenbarade sig i odalmannens frihet och en demokratisk författ-! ning, sådan den kunde finnas under den tidens föga utvecklade statsoch rättsförhållanden. Huru denna frihet sedan inkräktades från den större massan af folket till förmån för presterna först och ådeln sedan, är allmänt bekant, likasom att äfven nyssnämnde korporationers makt bröts. af det konungsliga enväldet, genom en mängd egendoms indragande till kronan, en stående beskattning på den största delen af landets öfriga jord och ett statsmachineri, som koncentrerade hela förvaltningen i regentens hand under konung Carl den elte Det är egentligen fram denna epok. man bar att akta på statslifvets gång, för att kunna ifrin historisk grund göra sis; ett rätt begrepp om den närvarande ställninger ,, Man skall dervid lätt förnimma, att heia Carl den XI:s orga: nism hvi!ade hufvudsaktigen på en enda grundtanka, som var att tillinte tgöra all sjelfstyrelsc hos menigbeterna samt q väsa hvarje yttring a någon mera energisk enskijq kraft i folkviljan un der den så kallade krönar ,; förmynderskap, genon en centralisation af både den civila, militära och eckles:astika administrat ionen, snart sagdt starkar och mera åtdragande ä p sjelfva Napoleons välde och som i sin sort än nu kan betraktas såsom et verkligt mästerstycke af absolulistik statskonst oci konseq vens. En fortsatt uppm ärksaribet påchistorien efte den tiden skall OC kså lätt göra tydligt, att denn grundtanka allt se :dermera fortfarit, att utveckla under de serskild.-a nyanserna af öfrigt olika re geringssätt. Sås )m inkast häremot torde någo framdraga frihet stiden; men det är bekant, alt ul den makt; SOM, partierna då tillvällade sig, had det egentliga folket, majoriteten i landet föga el ler ingen ånd ej; och det svaga motstånd som de tredje och fj erde ståndet då och då försökte, ä vensom ide ins år 4789, kunna endast betraktas så som konvu jgviska ryckningar afden döende fr heten. M