Aftonbladet – 6 december 1843, sida 1

RER Fr SMS CTR UR SIP PE og CORE ENG FITA PTE SETT EIS å skapades det till ett fängelse, och Ludvig Filip har deraf gjort en bastilj, oändligt mera säker än den beryktade som föll vid början af revolutionen. Att bli insatt der anses som en dödsdom, verkställd under lårgsamma qval. Fångarne i St. Pelagie frukta redan att blifva förflyttade till Poissy; fångarne i Poissy föredraga galerslafvens.: iott framför en förflyttning till Mont St. Michel Det är ett konstateradt faktum, att några fångar i Poissy, som befarade en sådan flyttning, bröto sig in i kommendantens rum, bröto upp en chiffonierlåda och togo derur en pennknif jemte några andra småsaker, i full afsigt att blifva upptäckte. De blefvo så och anklagades inför assisrätten i Versailles. Aklagaren ansåg likväl de tillgripna sakerna af ringa värde, och yrkade derföre blott på några års fängelse i Mont St. Michel; men nu trädde brottslingarne fram och visade, att straffet för den inbrottsstöld de begått var ovilkorligen galererne, hvilket de också underkastade sig. Hela förbrytelsen åsyftade ej annat än att få det redan befarade fängelset i St. Michel utbytt emot galerslafveri. Ludvig Filip bar i Mont St. Michel låtit inrätta celler om. 91, svenska fots längd och 6 fots bredd, hvardera försedd med en gluzg om 2 fots höjd och 8 tums bredd, med dubbla galler, nemligen både innanför och utanför muren. Dessa celler användas ej som serskilda straff, i hkbet med dylika i korrektionshus, utan utgöra de vanliga boningsrummen för statsfångar. Fångarne hållas inneslutna 23 timmar om dygnet och se ej andra menniskor än fångvaktarne. En timma om dagen utsläppas de på en fästningsgård, 10 steg i fyrkant, men, vid regnväder, i en hvaltgång,som bar kanongluggar på ena sidan. Fängelset äger väl äfven en stor gård, men den är förbehållen åt röfvare och tjufvar, som der verkligen kunna bemta frisk luft, och som tillåtas det två sånger om dagen. För statsfångarne är denna gård stängd. — Genom denna diet behäftas statsfångarne snart med vattensot, enligt hvad ställets läkare upplyst i sina officiella rapporter. Efter några års förlopp är det vanligen en sådan sjukdom, eller ock lungsot, som undandrager dem absolutismens fort. satta hämnd, Man skulle kanske tro; att denna kunde finna: sig mättad: härmed; det vore ett misstar. Utom de nyssnämnda cellerna, svarande 1 någon del emot korrektionsinrättnipgarnes exslisa men, ljusa strafffum, gifves.det.andra, som äro mörka, men som: äfven, här, nyttjas till ständiga fångrum. Officiellt kallas också de celler, och påstås vara. inrättade, likasom de Jjusa, efter det nyare fängelsesystemets filantropiska åsigter, under Ludvig: Filips regering, .Inom .-hus:.ha de ett ett annat. namn, som är äldre: de. kalas der af fångvaktarne sjelfve oubliettes ; den:som känner något litet till: kardinalministern Bichelieus styrelseme-. del, vet hvad. detta. vill.säga, och för,statsfångar måste besämnivsgen synnerhet medföra tröstande minnen från fordna tider. I harmoni härmed, och likaså animerande, står sjelfva försaten till ublietterna: det var i denna sal — ett stort, men lågt hvalt — som Ludvig XI bade låtit uppställa sit ryktbara 7 fångbur. Den stod ännu. qvar till Ludvig XVI:s tid, då den förstördes; och det är märkvärdigt nog att Ludvig Filips fös reträdare, Carl X, vär den som först lade hand vid nedbrytningen; man, har denna omständighet att tacka för en lokalskildring; som ej kan anses vara dikterad af någon ovilja mot Ludvig Filip. Det blef nemligen under Ludvig XVI beslutadt, att buren skulle förstöras, jemte andra tortyranstalter; det skedde med stor ceremoni och man lät de kungliga barnen resa til Mont St. Michel: för: att öfvervära den. Deras guvernänt, M:me Genlis, har beskrifvet uppträdet i ett serskildt bref, som ännu är i behåll. För att pkomma till detta rump, berättar. hon, ,måste vi pförst genomvagdra så mörka gångar, att-vi bephöfde facklor, och sedan vi ytterligare nedstigit n mängd trappsteg, kommo vi till en obygglig källare, hvari buren befanns. På golfvet flöt ;vatten. Jag inträdde dit med en känsla af fasa och indighation. Detta är imediertid blotta förnaket till Ludvig Filips mörka celler. En fånge, om varit insatt i dem, beskrifver detaljerna vid