Aftonbladet – 5 december 1843, sida 1

RENEE AE EO REAR SE OAS SS EE Jemtand i och för der dels pågående väsanläggning till Norge, dels påtänkta strömrensningar, hvilka undersökningar, jemte rekognosceringsoch nivelleringsförrättningar i Helsingland samt strömrensningsarbeten i Medelpad, fortsattes åren 4821 och 1822. Befordrad numera till kapten i konungens generalstab, samt efterhand till kapten och andre major i regimentet, äfvensom till öfverstelöjtnant i armeen ms. m., äro de särskilta uppdrag, som honom under tiden blifvit anförtrodda, alltför talrika för att här uppräknas, börandes likväl bland dessa nämnas, att han 1823 kommenderades till tjenstgöring i generaladjutantscxpeditionen för armeen; tjerstgjort sedan den tiden vid alla större öfningsläger; beordrats sisträmnde år att afgå till Torneå för att der tjenstgöra vid den kommission från Sverge och Ryssland, som fått sig uppdraget att förrätta egoutbyten mellan invänarne å ömse sidor om riksgränsen: att han, efter återbörjad tjenstgöring vid ofyannämnde expedition, utarbetat flere afhandlingar i militära ämnen; åtskilliga gånger på längre eller kortare tid förestått de göromål, som åligga chefen för expeditionen; någon gång under generaladjutantens för armeen frånvaro, mottagit nådiga befallningar och i underdånighet föredragit i ämnen som tillhöra kommandomål; förordnats till major vid krigsakademien samt till bestridande derstädes af undervisningen i taktik och krigslagfarenhet; redigerat nu gällande exercisreglemente för lätta infanteriet och allt infanteriets exercis i blandad ordning o. s.V. Huruvida någon frukt af all denna verksamhet uppkommit med afseende på samlade större och grundligare insigter i krigsväsendet, torde af ett i krigsvetenskapsakademiens tidskrift för innevarande år infördt utdrag af ett under tryck varande arbete, redan till någon del kunna inhemtas. Imedlertid bör af det anförda så mycket kunna synas, att derest, som anmärkaren förespeglat, öfverste Ammilon lyckats tillvinna sig egenskapen af ett favoritismens skötebarn, vinsten å hans sida icke tillkommit utan allt omak. Medgifva måste man ock, att, så framt den påpekade favoritismens slagruta visar tendensen att alltid slå efter dylika favoritfynd, hvarken favoritismen celler slagrutan lända till något synnerligt förfång för det allmänna. Ja, om så är och så skulle vara, lefve då avoritismen för alltid! Anmärkaren har genom de insände förespeglingarne velat, efter egen utsago, gifva varande eller blifvande kadettföräldrar och målsmän något att tänka påv. Insändaren bar genom de härmed anförda fakliska uppgifterna velat alldeles detsamma. Kommer nu blott derpå an, hvilkendera som handlat rättast och mest i förbund med sanningen.