Aftonbladet – 4 december 1843, sida 1

i tionen, att den pluralitet af röster, som församlingen Tvid valet honom tilldelat, skulle tillkommit i följd af .I mindre hederliga, genom sökandens åtgärd vidtagna I medel. Om en man, som har så låga misstankar om en person, hvars integritet är allmänt erkänd, kan man icke så noga veta, hvad man skall tänka, angående hans egen oförvitlighet. Vi hafva hört mången t. o.m. fundera, om icke de Schröderheimska tiderna I hafva återkommit. Hvad i öfrigt angår den anmärkningen, att nu på en kort tid 9 stora regala pastorat bl fvit bortgifna åt utstiftes sökande, så anse vi stiftets prester sjelfva icke så otvetydigt gilla sådant, då de bland sina Riksdoagsmän välja dylika utbördingar. För att nu vara konseqventa, kunna de till nästa Riksdag välja, utom hr Tunelius, äfven de nyss erhållna parvenuerne, hvarjefter antalet kunde fyllas t. ex. med hr Tellbom och någon mer dylik. — Redaktionen har ett par gånger från elever vid musikaliska akademien fått sig tillsända artiklar rued klagomål öfver det mindre tillfredsställande sätt, hvarpå undervisningen vid nämnde akademi bestrides. Anmärkningarne bestå egeniligen I deri, att den offentliga undervisningen, som en at lärarne, professor D. meddelar, skall vara ytterst otilräcklig och snart sagdt ingen, samt att man, lör att lära sig något, måste för erhållande af privat undervisning kos nämnde professer ikläda sig jen kostnad, som öfverstiger flera elevers tillgångar. Ifrågavarande artiklar bafva ej varit affattade i let framställningssätt, att Red. trott dem böra publiceras, serdeles då positiva bevis ej funnits för anmärkningarnes riktighet; men Red. har likväl ej trott sig böra vägra att vidröra hufvudsaken, i förmodan, att professor D. uti det. här framställda finner en anledning att yttra sip; öfver ämnet, enär en öfvertygelse hos några af eleverne verkligen finnes, att de ej få fullt tillgodonjuta det belopp af fri undervisning, som akademiens stadgar föreskrilpa. 255 Finland. Rektor Snellman har erhållit nådigt tillstånd att i Kuopio utgifvasen ny tidning, benämnd Sawolaksarn. — Kejsaren i Ryssland bar föror dnat, att de i Finland i omlopp :varande Bankoassignationssedlarne småningom skola. utbytas mot Rikskreditbiljetter, hvilka ifrån! och med -den 43 sistl. November utgifvas i kejsardömet. Utom de redani omlopp varande kreditbiljetter å 50 rubel komma sådana äfven å 23, 10, 3,:3 och 4 rubel att utgifvas. — Af mortalitetstabellerna för 1842 inhemtas, att folkmängden i storfurstendömet Finland! under årets lopp ökats med 22.540 personer. ro Vu — SÅKER OCH TING, behandlade i bref från en vän i viken. 2 HH. KC Ingen kan föreställa sig med hvilken förnöjelse vi här på orten; vi ;Hans Maj:ts trogna undersåör i Gautbiog,, mottagit underrättelsen om friherre Lovisins -placerande såsom chef för Svea garde. Vi påminte oss nemligen alltid med fasa, huräsom genast efter friherre Sixten Sparres död ;tidningarna sökte göra den meningen gällande, att de båda chefbeställningarne vid Svea och andra lifgardet skulle med fördel kunna sanamanslås till en enda, och det är först -Statstidningens notis om berr L:s utnämning, som trankiliserat oss i detta afseende och gjort oss förvissade om höga vederbörandes fortfarande konseqvens i att motsätta sig dylika obilliga reformer i besparingsväg. Och medgifvas måste verkligen, allernådigste herrar tidningsskrifvarel att J emellanåt ären bra!i obilliga i edra pretentioner och förslager. Ni sä-1i ger att den stora mängden at chefsbeställningar: icke nyltar) till någonting; men, min gud! skalllt man då beständigt afse endast hvad som duger?1 skall han icke någongång erkänna billigheten afli att antaga äfven hvad som ser något ut för verl-1i den?.... Den sämsta bondtäppa består sig ju jem-: te:rofsängarna och ärtstånden äfven några prun-1 kande vallmor eller pioner för grannlåtens skull;l( skulle då samhället, staten, behöfva vara sämre! l än en bondtäppa? Af kålbufvuden och palster-s nackor ha vi.i administrationen gudi nog, är detr då för mycket att man äfven derstädes eger nå-s sot till ögenfägnåd, litet. militäriska riddarsporrar, n ecklesiastika stockrosor, civila tulpaner! Hur platt Ir skulle det icke se ut på samhällets höjder, förutan generaler Och öfverstar, prelater och presiienter? Deremot med dylika praktväxter, är p let icke först då man kan säga samhället flore-1a an på fullt allvar! n Det gick här ett rykte för någon tid sedan, att )ö iskop Heurlin sjelf skulle eftersträfva den ifrå-i avarande chefsplatsen vid konungens garde: — lis van lär af gammalt icke vara alldeles ovan vid tt trumfa med knektar! — men lika godt, frirerre Lovisin så gerna som: någon annan! Krigsninistern är hans bror och bör således bättre än fa varje annan känna den nya chefens alla förtjenter. I det hela är verkligen den så klandrade ll iepotismen någonting ganska nyttigt och förträffligt; i enom densamma förekomrmes hela detta. vådliga le xperimenterande med nya och opröfvade förmåor, Och det uppstår derjemte en beundransvärd nhet och harmoni i ärendernas förvaltning, då!M jlessa afhandlas och afgöras så der en famille. ti den ena statsexpeditionen vore svåger medej en andra, och samtliga juridiska och -kameralal til uktoriteter farbror och onkel med hvarannan, så de tt statens affärer i allsköns intimitet kunde sköCC I dan anckilda krataun bland samalanrn Ank änn