Aftonbladet – 2 december 1843, sida 1

———— ...X I — — —— Öwrr främmande sändebuds företräde hörde man ho nom ofta tala hela timmen oafbrutet, och det u tan tillhjelp af någon skriftelig uppsats. Detta allt kunde icke låta göra sig utan en o vanlig grad af skarpsinnighet att genomskåda oci lätthet att uppfatta alla förhållanden. Karl Gu staf ägde också dessa egenskaper i ganska stor mått; dock på ett sätt som stundom mer liknad slughet för det enskilda fallet, än klokhet i led ningen af det hela. Säkerheten af hans omdöms rubbades någon gång af stolthetens förhetsningar än oftare af hans benägenhet att af ringa anled ning och på lös grund bygga stora förboppninga och framtidsplaner. Han var i detta afseende et lyckans bortskämda skötebarn. VWVinnandet af sven ska kronan, första årets seger i Polen samt tåge öfver Bält, allt framgångar mot och öfver mensk lig förhoppning, ingåfvo vanan att äfven för fram tiden räkna på sådana lyckträffar. Detta gjord honom alltför vågsam i sina beräkningar och ga den slutliga segren åt hans motståndare, ehurt desse voro mindre både snillrika och kraftfulla Karl Gustaf bade ett mod, som skydde fö ingen fara. Utan tecken till fruktan talade har med personer, som kommo från pestsmittade orter, och i stridernas faror deltog han lika med den ringaste soldat. Vi hafva redan omtalat fler: af de lifsfaror, han vid sådana och andra tillfäller genomgått. Vi vilja berätta ännu några flere. — En sen oktoberqväll år 4658 rodde konungen pi en båt i Öresund. Ett svenskt fartyg kom seg lande och såg icke i mörkret den lilla farkosten Denne sökte, men mägtade för strömdragets skul icke komma undan. Han blef öfverseglad och flere bland roddarne omkommo; men i ögonblic