Aftonbladet – 30 november 1843, sida 2

sint välgörare vintertiden, när deras eget förråd hunnit blifva uppätet tidigt på hösten, och som det Svenska Biet bemtar ofvanifrån, skulle hålla på att uteblifva för denna säsong. Under denna oroande belägenhet kom det Frölichska brefvet, tryckt i en engelsk brochyr, Biet till hjelp i nödens stund, såsom ett verkligt himlabref. Genom en stympning eller förvridning vid öfversättningen af tvenne ord, hade en punkt i brefvet blifvit förvandlad till en galimathias, och detta begagnades nu, för att insinuera, att grelve Frölich ville ingenting mindre, än öfverlemna de skandinaviska fästningarne till engelska och franska folken, utan deras regeringars samtycke genom helt och hållet fredliga medel, och detta thema varierades nu några dagar i den intressantaste trio af Biet, Minerva och Freja, med intet mindre slutresultat, än att grefve Frölich vore ovärdig sitt adelskap och en riksförrädare, hvars namn likt Herostrats icke ens borde få nämnas, med åtskilligt annat lika artigt och läsvärdt. Det värsta var likväl, att allt detta ändå varade blott tre eller fyra dagar. De devuerade bladen hade påtagligen äfven ett annat syftemål med sitt oväsen, nemligen att inleda Aftonbladet och Allehanda i en polemik, som skulle hindra dem ifrån att sysselsätta sig med de flere vigtigare ämnen, som dagen erbjuder uti sakdiskussion. Man såg i går ett tydligt missnöje i både Biet och Minerva yttras deröfver, att Aftonbladet, sedan grefve Frölich upplyst den sannolika anledningen till den vidunderliga strofen, och förklarat sig ämna sjelf redogöra för det hela, låtit saken härvid bero tills vidare, och sysselsatt sig med vigtigare ämnen, och ännu i dag föres i Minerva samma klagan. Det gör oss rätt ondt om kamraterna, att det tog så hastigt slut med hela denna herrlighet, lemnande åt dem sjelfva att tills vidare uttänja saken så godt de kunna på egen hand. För vår del ärna vi icke deraf låta tiden upptagas från vigtigare ämnen. Vi anmärka endast i förbigående hurusom de värda kollegerne under de båda sista dagarna egentligen lagt an på, att retirera med bibehållen krigsära. Någonting rätt roligt i detta afseende är isynnerhet Biets uttryck, att, på grund af en kraftig artikel i Allehanda för i förrgår, nu mera rubricera saken såsom ett grammatikalgräl, som Biet imedlertid finner temligen besvärande. Vi kunne icke afgöra, om det är af förargelse deröfver, att intresset för denna bisak icke räckt längre, eller af någon annan anledning, men i dag synes Biet riktigt halva dragit ut att dräpa alla sina läsare. Det har nemligen försedt sig, icke med svärd eller dolk, men med ett helt bihang på fyra sidor emot herr Ignell, som är så dödande långtrådigt, att man kan trotsa nästan hvem som helst att arbeta sig derigenom med lifvet. Såsom rogifvande medel mot sömnlöshet kan det deremot blifva ganska nyttigt att intaga i tjugufyra doser, eu hall spalt om dagen, och förmode vi, att de som bebaga nyttja det i denna egenskap icke underlåta att till allmänhetens tjenst framdeles uppgifva verkan deraf. Åsnse—— örnen