Aftonbladet – 30 november 1843, sida 2

först och främst och sedan på fintligheten hos den qvinna som är. älskad. — Det var endast en kort tid han älskade mig! — Detta var en oundviklig följd af eder position och hans karakter: hans hustru, icke det minsta hinder, den minsta variation, alltid samma sak! Det var ju nödvändigt att detta skulle ta slut. Denna inkräktande imagination, detta ännu obekanta snille, kunde icke trifvas i ett gammalt kloster på landet tillsammans med små markattor, ett par gubbar och en hederlig qvinna. Detta alstrade för. honom behofvet att svira litet. Om markisinnan icke uppenbarat sig för honom, skulle han hafva funnit någon annan flickunge, den han gjort till en engel, och detta hade varit ännu mera vådligt, ty han hade kunnat förslösa sin egendom. Nu begynner han återkomma. Lugna er, han skall vända tillbaka till er ... litet förr eller sednare. — Tillåt mig att stanna qvår hos er under det han är borta. Jag har sagt till der hemma, att man, så snart han återkommit, underrättar mig derom. Jag vill inte se mina barn; vid deras åsyn försvinner hela min beslutsamhet. Jag kan inte bindra mig att utgjuta tårar, och de stackars små fråga mig hvarlöre jag gråter! — Ni äter middag hos mig? Jag vet hvad ovissheten vill säga och huru lycklig man är, at! vid dylika tillfällen finna en vän. — Ni har varit min skyddsengel, min fru utan er skulle jag vara förbi ... Tror ni, att har snart kommer åter? — Snart? Stackars barn, jag ser åter, att n är helt och hållet okunnig om passionernas makt — Men jag älskar likväl, mycket, mycket Denna kärlek, är den då inte en passion? — Nej, det är en tillåten känsla, som inte behölver döljas eller läggas under några band, och vid all er smärta äger ni alltid den trösten, at hafva uppfyllt er pligt. — Jag har dock lidit mycket! Aftonen förflöt, men ingen nyhet om Victor Evgenie skickade oupphörligt bud hem, men förgäfves. — Han återkommer icke, min fru, sade hor till grefvipnan.