Aftonbladet – 30 november 1843, sida 1

Te OVVUCIIIUR MI. 6 TIVETINIU US RR RE SAT Miönchen så mycket absolutism, som ett föra med sig en minister, för att ersätta grefve Armansperg, hyilkens enda förtjenst var, att peutralise era hvarje liberal åtgärd af företrädaren. Grekland har således konung Ludvig att tacka för en bäyersk armeå, som den måsto dyrt betala; för en annan frivillig armt, sammansatt af slöddreti Bäyern, och hvilkens officerare just icke voro de bästa af Muänchens subalterner, men många deremot endast äfventyrare. A!l utredning måste betalas i klingande mynt, och allt sådant för Greklands räkning myntas i MUnchen, hvilket gaf en enorm präglingsvinst åt Bäyern. Nu sednast har konung Ludvig med mycken nåd emottagit den unge Kolokotroni, hvilken förrädiskt sökte att anstita en kontrarevolution, som böll på att kosta bonom lifvet i Athån. Armansperg åter emottogs på ett ovärdigt sätt, för det han ville skydda friheten åt grekiska folket, ätminstone genom inrättandet af provinsråd. Korrespondenten slutar med att spå, att derest konung Ludvig ännu en gång, såsom det omtalas, ämnar att på ett engelskt ångfartyg gå till Grekland och der ansluta sig till kontrarevolutioneu, skall han snart blifva ombedd, att i Pireus gå ombord på Ottor, (ett nytt grekiskt ångfartyg), och gunstigt bestämma den hamn på kontinesten der han vill landa. Den suverän, säger han, i hyilkens Wallhealla Arminius (Herman) Tysklands försvarare mot fremmande fiender, är den förste iblaud hjeltarne, kan, om han sjelf ämnar spela Vari roll, vänta sig att finna många Hermänner i Harmodii och Aristogetons land. — Tidningen Morning Chronicle meddelar följande från grekiskan öfversatta bref från en dotter af den grekiske frihetshjelten Marco Bozzaris (såsom gilt bärande namnet Sissini och bosatt i Missolonghi) till hennes syster, en af drottningens af Grekland kammarfruar: Dyraste Rosa! Ändtligen är gåtan löst! Låtom oss alla med en röst prisa Gud (men huru skulle vi kunna göra det såsom vi borde!) för det sätt, hvarpå det skett. Jag skall icke kunna sofva denna natt, blott för tankan att nästa morgon skall tillföra mig ett bref från dig. Jag fruktar verkligen, att öfverraskningen verkat för starkt på dig; men nej, så kan det icke vara; du måste skrifva allt till mig med den största Jomständlighet. Aldrig har jag beklagat någonting så mycket, som att jag nu är i Missolonghi, och icke der jag kunde vara tillsammans med dig och jemte dig se så mycket nytt, höra så mycket ärofullt. Huru bar det gått med dig och vår älskade moder under dennasoro? Huru skall jag vara i stånd att beskrifva detarma Missolonghis entusiasm ? Det var klockan 3 i söndags, som Katalva kom till min farbroder (Constantin Bozzaris) med det välsignade numret af tidningen, Aeon, hvilket jag i förväåningens första ögonblick blott-till.hälften begrep, och först efteråt fullkomligt förstod:Skall. jag bekänna det? Skall jag dölja det för dig? O, min syster! jag är verkligen såsom hustrun till en höfding (eparchiotissa) bör vara. Jag kunde icke återhålla mina lårar. Redan några ögonblick derefter hade alla fått del af underrätttelsen, och den ;skrällande musiken: kom för att spela utanför vårt hus. Då skulle du hafva sett buru männen blefvo elektriserade: konstituiionen för evigt! ljöd det himmelshögt. Alla föllo i hvarandras armar; de kalla blefvo varma, de svaga starka, barnen förvandlades till unga män, gubbarne till ynglingar. Om aftonen hölls en mycket talrik församling, borgrarnes symposion, för att fira händelsen. Följande morgon hölls en Doxologien, d. v. s., en tacksägelsebön, i kyrkan, hvilken äfven jag bivistade. Du kan föreställa dig, huru den genomträngde hela min själ. Derpå gingo många af oss, fruntimmer, till truppernes parad, för att höra dem aflägga eden -på konstitutionen. Derefter följde en mönstring och en middag för soldaterne. Slutligen förkunnades, alt denna dag hädanefter skulle firas såsom nationalhögtid. Ar det icke rätt? Ja, älskade syster! hädanefter skola äfven vi ådagalägga vårt glada deltagande i våra mäns högtider, och visa oss vid dem i våra bästa kläder. Den begäran må vara öfverraskande, men icke opassande, att konungen skall vara vår och veta, att vi äro hans. Ack! att han kunde riktigt förstå och uppskatta depna rörelse, denna Greklands andra pånyttlödelse! Hvem skall icke älska och ära honom, om han öppnar sitt hjerta för det, som godt är. Tro mig, om vår konung i detta ögonblick kunde kasta en blick på sina undersåter, så skulle han vara stolt öfver att regera dem. Men denna känsla skall först då blifva lefvande inom honom, när han verkligen känner och riktigt bedömer dem, vi hålla för hans värsta fiender. Vasiliki Sissini. ERS SEN REK AREARAEETAAR rnt Ae