Aftonbladet – 29 november 1843, sida 2

tillfälle förfogat sig til en enskild, lam anmärkning i något afseende, så var det deraf, att de dertill sett sig oumgängligen tvungne genom någon utifrån skeende tryckning af så starkt slag, att den icke kunde emotstås. Nyttan af alla dessa dyrlegda Skolrevisioner visar sig följaktligen ganska problematisk, så länge de skola sammansättas al sina hittills stadgade elementer. Icke destomindre ifra vi för, att revisionen på sina i lag utstakade tider ordentligen må samlas, dels af vördnad för lagbudet, dels af förhoppning, att i denna form en dag något bättre innehåll måtte kunna inrymmas. Vi skola nu skrida till berättelsen om några ytterligare rykten. Skolrevisionen skall hafva stadnat i den öfvertygelsen (åter undvika vi att säga: beslutet), att en gemensam förberedande klass bör finnas för Lärdomsskolan och Apologistien: och i denna klass skall latin läsas. Alltså latin — äfven för lärjungar, som efteråt ingå i Apologistskola, der latin icke förekommer! Man tycker sig väl böra fråga, till hvad ändamål detta lilla quantum preliminär latin skall gifvas åt gossar, som icke hafva för afsigt att ingå i lärd skola alls? Men denna fråga, såsom helt och hållet förnuftig, nästan oafvislig, har varit af ringa betydenhet inför Skolrevisionen. Hvad wvi på det gamla skolsystemet och dess förfäktare tydligen märka, är, att de icke ämna stadna förr, än de lyckats göra sjelfva sitt lieblingsbarn, Latinet, och öfverhufvud Klassicitet och alla Gamla språk, så i grund förhatliga för samtiden och publiken, att dessa språk genom sjelfva sina obetänksamme försvarares blinda nit löpa fara, att en dag rent borkastas ur lektionskatalogen. Vår redan långt förut yttrade mening skall säkert gå i fullbordan, att det just är inom det Nya Skolsystemet, som de Gamla språken hafva sina rätta, äkta försvarare; och att det slutligen blir under detta systems värn, som latinet skall söka sin räddning en dag, då de förmurknade institutionerna af äldre regimen i grund förstört dess goda och välförtjenta rykte . Ett par kloka beslut omtalas, såsom en gång hafvande varit å bane inom Skolrevisionen, men sedan förkastats. Det ena rör Lektorernes upphörande såsom Konsistoriales. Utan tvifvel vore det en at de helsosammaste åtgärder, om Gymnasii-lärare , orubbade genom besväret med stiftes, finge sköta sina läroembeten. Saken är äfven för stiftens presterskap af desto större vigt, som det påtsagligen innefattar en orimlighet, att till styresmän öfver ett presterskap hafva personer, hvilka, med all förträfflig och vitsordad skicklighet i öfrigt, dock icke behöfva ådagalägga sig ega några kunskaper i Jurisprudentia Ecclesiastica, eller ens praktisk öfning i presterliga göromål. Att konsistorierna för närvarande till större delen äro sammansatte af så beskaffade ledamöter (t. ex. Matheseos, Historiarum, Philosophie lectorerne, m. fl.) är allmänt bekant. Den offentliga diskussionen har flere gånger fästat sig vid denna orimlighet, som måste vara af dubbel skada: a) för läroverket, b) för stiftet. Skolrevisionen skulle inlägga en verklig ära genom att till Kongl. Maj:t ingå med en hemställan om Lektorernes upphörande såsom domkapitels-ledamöter. Men denna tanke berättas numera af revisionens pluralitet vara öfvergifven. Särdeles stationär skall Hr biskop Nibelius visa sig i denna, som i andra skolfrågor. Ett nytt bevis på den verkan, biskopskräklan medför! Indragning af Filosofiska Ecktionen vid alla gymnasierna, och löneanslagets fördelning till understöd för Naturvetenskapernas studium derstädes, skall äfven hafva kommit starkt i fråga inom revisionen. I allmänbet skulle vi väl icke anse illa, om någon filosofi bibringades åt gymmnasiernes alumner; men då hvar och en vet. hvad som förstås med detta läroämne vid gymnasierna, så beklagar man icke stort dess afdankande. Emellertid lär också revisionens tanke i denna del vara återtagen, förmodligen mindre al nit för filosofien och logiken, än af nödig omsorg, att ej ett jota måtte rubbas i det gamla systemet, bvilket, om det skedde, genom exemplet skulle kunna visa möjligheten af den förskräckliga händelsen, att män inom sjelfva den äldre skolan (sådana som Revisionens ledamöter) skulle kunna vara i stånd till bifall af någon förändring. Ryktet säger, att verkligen en och annan af dess ledamöter föreslagit antagandet af den nya iden: Gymnasii sammanslående med Skolan till ett enda läroverk, till ett bhbelt, af samma art, som Nya Elementarskolan i Stockholm. Men detta skall af pluraliteten hafva blifvit förkastadt; hvaremot rektor Cramer berättas hafva reserverat sig. I allmänhet är det icke godt att veta något tillförlitligt om revisionens arbeten, då, i händelse protokoll vid dess sammankomster föras, dessa icke lära vara tillgängliga, ännu åtminstone, för personer utom revisionen. Skulle vi i något, af hvad vi i dag berättat, hafva gjort misstag, blir sådant följaktligen icke blott förklarligt, utan få vi dertill äfven lägga en försäkran om det nöje, hvarmed vi skola emottaga alla upplysningar om Skolrevisionens göromål; dessa upplysningar må bestå i motsägelse till hvad vi redan yttrat, eller röra någonting alldeles nytt, hvilket vore det bästa. Ia Re