Aftonbladet – 29 november 1843, sida 1

UTRIKES: ES RN GREKLAND. Under den lifliga polemik, som föres emellan den liberala och ultrapressen i flere länder rörande revolutionen i Grekland, hvilken af den sednare naturligtvis på det högsta fördömes, kan det ej vara ur vägen, att tillse om Grekerne äro så alldeles utan alla rättigheter till en konstitutionell styrelseform, som man å ultrasidan föregifver. Det skall härvid visa sig, att utom den oförytterliga rätt, som hvarie folk äger att bestämma om sättet för sin styrelse, hade Grekerne, innan konung Otto antog Grekiska kronan, verkeligen en konstitutionell författning, men hvilken af honom eller hans regering blifvit alldeles satt å sido, utan att folket någonsin dertill lemnat sitt samtycke. Hvad Grekerne gjorde den 43 September är således ingenting annat, än att de återtogo hvad dem orättmätigt blifvit afhändt. Innan Otto valdes till konung, fanns en af nationalförsamlingen antagen grundlag, hvilken de trenne så kallade skyddsmakterna äfven erkänt. I det statsfördrag, som makterna afsiöto med Bäjerska kronan rörande prins Ottos val, omnämnes väl icke någon konstitutionell regeringsform : det säges blott, att Grekland skall vara en ärftlig monarkisk stat. Men dermed är alldeles icke afgjordt, att den skulle vara en oinskränkt monarki; det förstods fastmer af sig sjelf, att den nye beherrskaren skulle respektera och hålia i helgd Grekiska folkets välförvärfvade rättigheter och fribet. Att detta var makternas verkliga åsigt och vilja, isynnerhet Englands och Frankrikes, visar sig icke blott af konferensproiokollen, utan äfven af de proklamationer, hvilka deesa makters residenter utfärdade d: 39 Augusti 4832 i Naupli. I dessa proklamationer uppmanas, bland annat, Grekiska folket, att understödja konung Otto i hans sträfvande att införa en definitil konstitution,. Men äfven om makterna hade velat det annorlunda, så hade detta dock icke förändrat någonting i rättsfrågan; ty de ägde ingen befogenhet att ensidigt och genom ett penndrag tillintetgöra en inre inrättning, som hade sitt upphof i hela nationens vilja. Prins Ottos val erhöll till och med sanktion af nationalförsamlingen i Nauplia (den 8 Augusti 41852) i Grekiska folkets namn. Att äfven konungen i Bäjern, såsom dåvarande förmyndare för konung Otto, uttryckligen erkände den konstitutionella regeringsformen, visar sig af en Hans Maj:ts depeche, i hvilken han uppmanar nationalförsamlingen, att suspendera sina sammankomster till regentskapets ankomst, på det detsamma, i förening med nationalförsamlingen , måtte kunna sysselsätta sig med utarbetandet af en ny grundlag. Kongressen, som just då sysselsatte sig med uppgörandet af den Nya grundlag, hvilken den ämnade förelägga konungen till bekräftelse vid hans ankomst, efterkom genast uppmaningen, i förtröstan på denna försäkran, och åtskildes efter ett par dagar (d. 4 Sept). Regentskapet anlände, men man hörde icke vidare det ringaste om det kungliga löftet. (Det förtjenar anmärkas, att Hydrioterne, Mainoterne m. fl. genast vägrade aflägga den trohets-ed åt konungen, som regentskapet föreskrifvit, af det enkla skälet, att ingenting i densamma förekom om grundlagen.) Elfva år äro se