vänner endast i följd af egna illusioner, meda man tror sig se sådana hos andra. Och härmed bjude vi hr Crusenstolpe för der na gången farväl. Har han varit i stånd att upp fatta meningen af vårt svar, så skall ban äfve finna, att det icke går utöfver gränsen af det om råde, på hvilket han sjelf utfordrat Aftonbladet. — En annons i dagens blad underrättar es att en ny politisk tidning skall utkomma näst lår, en gång i veckan. Utgifvaren är herr J. I ITheorell, hvilkens saftiga penna och ofta gedign samt träffande tankar och grundsatser redan är Iså tillräckligt bekanta, att vi för närvarande endas behöfva fästa uppmärksamheten på hans tillkän I nagifvande. ENN NEN (Insändt.) Onsdagen den 43 dennes, kl. 6 eftermiddagen hade Maria Magdalene församlings Nykterhetsförenin; allmänt sammanträde uti Vexelundervisnings-sällskapet normalskola på Söder. Ordföranden, Assessor Törne mann, öppnade sammankomsten. Han nämnde någr: af de hinder, emot hvilka nykterheten har att strida och framställde en anhållan till hufvudstaders hus mödrar, att de med deras stora inflytande ville bidraga till aptitsupsbordets borttagande. AÅAptitsuper brukas icke i Frankrike, Tyskland, Danmark och flera främmande länder, och då Svenskarne äro i allmänhet benägna att efterapa utländska seder, ansåg han det vara önskligt att en sådan mode kunde blifva rådande i Stockholm, hvarifrån han trodde den lätt skulle utgå i landsorten. Derefter uppläste Sysslomannen, Mag. Löfvenmark, en förträfflig afhandling af Professoren, Doktor Huss, hvaruti denne, på grund af sin ovedersägliga erfarenhet såsom läkare, bevisar skadan af äfven det vanliga och måttliga bruket af bränvin, och hvilka sjukdomar det föranleder, så väl hos de bildade och så kallade bättre klasserna, som ock hos de lägre. Hämorrhoider, hvaröfver de förra ofta klaga, sveda under bröstet, magsyra, kolik m. m. hos arbetsfolk äro följder af denna förderfliga yana, som öfvergått till ett inbilladt behof, men som kan och måste bortläggas, om helsan förr eller sednare icke deraf skall ohjelpligen lida. — Sedermera hölls nykterhets-tal af Kontraktsprosten Sandberg, som upptog hvad annorlunda tänkande vanligen anförä: 2tt nemligen nykterheten består uti ett måttligt bogagnande af spirituosa: att en större fordran i detta fall är öfverdrift, samt att nykterhetsvännerna således borde blott be. kämpa missbruket och icke arbeta på att utrota allt bruk af starka drycker, hvilket ialla fall blir förgäfvesp. Talaren medgaf, att dessa invändningar förtjena stor upomärksamhet, när de framställas uppriktigt, och icke äro svepskäl, för att bemantla antingen en egen smak , som tycker om spritdryck, eller ett eget intresse, som vinner på dessa dryckers allmännare förbrukning; men han framställde och utvecklade tillika de skäl, som förmått honom och andra lika tänkande, att icke blott öfvergifva all tillverkning och handel med bränvin och spirituosa, utan ock att, både för egen och för sin omgifning, alldeles afhålla sig äfven från det vanligen så kallade måttiga bruket deraf, samt att yrka en sådan afhällsamnet hos andra, och han hemställde till den fördomsries och insigtsfullles opartiska pröfning, om dessa skäl och arbetandet i denna riktning icke äro af större vigt för menniskors välfärd, än motståndarnes alla petänkligheter, äfven om — såsom de förespå — nykerhetsprincipen aldrig skulle iyckas att tillkämpa sig; on fullkomlig seger. Talaren slutade med några bevekliga förmaningsord till husbönder samt bildade och välmående medborgare, till de fattige arbetare, iagakarlar och tjenare samt till ala föräldrar, som afva barn, att låta öfvertyga sig om nykterhetens i stora nytta både för dem sjelfva och andra, och att ill efterlefnad antaga de grundsatser, hvilkas förmåniga inflytelse på enskildt och allmänt väl de inse och erkänna. — Efter vanliigheten uppmanade Ordföranien till anteckning, och sedan Kongl. Sekreteraren Fehr uppläst Sällskapets stadgar, hvilket vid dylika illfällen alltid plägar ske, läto nu ytterligare omkring 0 personer inskrifva sig i föreningen. Folksamlin;en var talrikare än skolesalen kunde inrymma, och ula syntes med uppmärksamhet gifva akt på det äm1e, som afhandlades. 5 ser 15 NN