Aftonbladet – 24 november 1843, sida 1

den ifver, hvarmed Husberg, mig ovetande, planerat lånet hos Stoltz. E) Herrar Kruse och Posse: Husbergs förebärande att hafva lårt mig penningar till mina veckoliqvider, det han setermera sjelf: vederlägger, då han uppgifver ett par, andra ställen, hvarest jag för dessa liqvider baft goda kreditiver. F) Att jag ej förrän efter min bekantskap med Husberg innehaft några kartor af misstänkt beskaffenhet. -G) Husbergs vid förstå ransakningen, så muntligen som skriftligen, gjorda ovilkorliga betygande, att vi, efter hans afresa från Stockholm förliden vår, icke hade l. några: oss emellan oafslutade affärer, ock sådant följaktligen ännu. mindre efter hans sednare besök der;städes i Juli månad. T; thy, om: änden förebutna silfyverhandeln: antages hafva sexsterat, så måste den,.; på grund af Husbergs anmärkta erkönnanden, varit! afstutad och glömd åtminstone vid den sednare tid: då jag till honom nedsände för 150 Rdr riktiga kartor? — Men icke desto mindre, sedan Husberg den 48 December, länge förgäfves sökt erinra Crona (kronofogden) att han:skickat (nyssnämnde) kartorne, och på så sätt uppgjert en liqvid dem emellan; uppgaf aHusberg, det karterne erhållits från (mig) Meurling, hvilket ock Husberg slutligen vilie bestämdt erinra sig, äfvensom anledningen dertill, — så är hanbums framme med den diktade, gamla -och långtrådiga silfi verhandeln. :H) Adjutanten Cronas sista bref till Husberg, -om det nemkb refereras till Husbergs fabrik och mitt visade högmod att först nu förmå mig drat ga nytta af densamma TI) Herr landssekreteraren Carlssons embetsutlåtande och-herr lagmannen Bergs berättelse i hvad jag den godkänt,: samt berrar Sjöstrands, Palmgrens. och Löndähls med fleres vittnesmål, rörande omständigbeterne före och vidHusbergs arrestering. K) Husbergs invärdning, det Jag afselt att undanrödja honom som vittne, ehuru:han säger sig såsom-sådant icke hafva ägt något att berätta. Ty hvarföre skuHe jag undanrödja honom och fara ifrån mina .afnämeare i Stockholnt? eller fåra förbi: en Wallman och en Lundell? eller deponera-kartor hös polismästaren Berg? eller: motarbeta aktoratet åt notarien Rosenström ?, Hvarföne sunderlät jag då att för allt. mitt kostbara Papper först bereda mig liqvid? Hvarföre förnekade jag då icke afnämarne? Hvarföre friade jag dem då och genast mötte dem med ett obetingadt erkännande?) IL) Husbergs eget erkännande att falska kårtors tillvaro först härnere förmärkts och härifrån) anmälts? : M) Att falska kartor) synbarligen och ofelbart tillverkade: med: den hos Huäsberg funna redskap, längst och i största skalan lyckligen gagnats i de domsagor, der Husberg, vid tingsgöromålen och i egenskap af karteförsäljningsman, biträdt samt deras granskap Blekinge. N) Sjelfva beskalffenheten af HusDergs 3:ne betraktelsepunkter i hans skrift af den 2 December, soch : Oj: af den omständigheten, att fabriken och dertill! just: den Husbergska fabriken — ty af frukten igenkännes trädet! — existerat och varit verksam redan -irnan jag upphunnit mitt difs första. deCenniumz: 0. s. v. ad infnitum. Vid bedömandet af Husbergs eller min brottslighet, påkallar det serdeles uppmärksamhet sättet hvarpå vi oss ömsestidigl försvarat. ;Å min sida måtte det hafya varit rent konseqvent och af motsägelser obefläckadt, samt hafva framvisat en följd af de största och ovilkorligaste bemödanden, att, äfven .med fara alt misskännas och missförstås, befrämja undersökningen; men: deremot å Husbergs, fruktar jag-det hafva visat sig beständiga motsägelser och en hätskhet mot mig, undersökniovgen och-domstolen, som tyckes svårå främmande för oskulden och ;fiendtlig met samhället, . Det torde böra uppmärksammas, huru i börjantaf ransakniogen Husberg mundtligen och skriftligen funderade sitt försvar på först att, genom för Kongl. Statskontoret och polismästaren Berg förnär.. mande insinuationgr, beröfva mig .det stöd, jag frånl: besagde myndighet och polismästare naturligen bordel: vänta, och dernäst att ådraga mig domstolens och li hela allmänhetens misstankar, om icke motvilja. — Il: många fall har Husberg haft framgång, och der man ! ännu ville tro mig sträfva i en medborgerlig anda, der gaf man mig dock förlorad för min i den :-Ondes l memoarer så hemmastadde samt i brott och brottmåll. riksbekante motståndare; och jag fruktar att man,l, i den mobn Husberg syntes lyckas, slutligen gick ändal, derhän att anse statsbrottet klanderfritt, och min van-( mäktiga ifver mot detsamma lastvärd! Vidare torde lt böra afses: Husbergs sträfvan att få mig till part och, derigenom förlama min verkningsförmåga? Mdjutanf ten Cronas hallstarriga förebärande att jag försett ho-:s nom med Jacobiska kartorne? Den tumning, som la man tillåtit sig mot notarien Björk och säkerligen eja ensamt mot honom? Jemte det trots och hot mand oförställdt tillåtit sig mot ej mindre domstolen och 8 aktor, är hvar och en, som i målet ägt och velat något upplysa. a Jag har ej mera att tillägga, ej en gång rörande de t hugskott, aktor gjort i tillämpning af den lag, som öfver mig, om den rätt förstås, ej kan annat än förkunna frikännelse; utan får jag blott åberopa hvad jag äfven mundtligen anfört och yrkat. — Wexiö den 17. Augusti 1843, ÅA. Fr E:son Meurling. 9:0 Från uteblifne possessionaten Lagström: Till Kinnevalds loflige Häradsrätt: Med fasa och förskräckelse har jag afhört och sedermera genomläst herr aktors påståenden i målet och knappast velat)! tro, det mine förhållander kunnat gifva anledning att) 9! yrka ansvar på sätt som skedt.. Sedan olyckan skulle irabba mig att råka ut: för Johannes Nilssons bejr santskap. och hans försåt at inblanda mig i handel ÅG m kartor, har, på sätt jag för flerfaldige personer då ångt härförinnan bevisligen erkänt och ieke hållit )C? örtegadt, jag köpt kartor af Johannes: Nilsson, utan ut nägonsin hafva anat deras oägta beskaffenhet, eller lig in i donna stund veta huru härmed kan förhålla sig. Te Angående papperets falskhet äger jag icke den ringate kännedom, och mitt samvete trycker mig härutinjan icke med någon förebråelse. Teke sökte jag Joannes Nilsson, och hans transaktioner med mig samt abatten på kartorne omtalade jag frivilligt för flere r sedan, hvarom afhörda vittnet, fahnjunkaren Holmtröm, lemnat. vitsord, och att samtalet härom ägde um; inom en större samling — Johannes Nilsson var de! len tiden och intill sitt bäktande icke känd för ut-)ve! rånglare af falska kartor, och jag egdeicke enskymtdes f aning till misstanka. att falska kartor funnos till, )hvi ör att deråt lemna uppmärksamhet och söka undgå Åk ara och förderf. — Med Husberg har jag aldrig haft me en ringaste kommunikation eller bekantskap, så att)tes m Johannes Nilsson med honom bedrifvit någonåte andel af falska kartor jag aldrig bör med dem sam-Bur ranblandas. Mot mig ligger till last endast och al-! LÅ nast, att i brefvexling, med Johannes Nilsson icketfrai afva fört rent språk, utan nyttjat benämningar, somsåd. Ahannaa NMilasaARn Inslag AnHfan aftft ars mol ss LI 2. stä tio