Aftonbladet – 23 november 1843, sida 1

och han sjelf hade hvar sina olika ingångar, ehu ru i samma förstuga, och den dörr,som förenad begge våningarna, öppnades endast från mannen sida genom en tyst öfverenskommelse. Eugenit gick aldrig in till honom och om hon hade nå gonting af vigt att meddela honom, afbidade hor middagstimman, den enda stund de träffades. Markisinnan inträdde en morgon till herr de Laliere utan att hafva blifvit bemärkt af någon darrande och knapt i stånd att stödja sig; hor kastade sig ned i en ländstol. — I himlens namn, hur står det till? utropade han. — Jag kan inte mer lefva så här, svarade hon Jag vill dö, Victor. — O min Gud! hvad fattas då? — Ni älskar mig icke mer. TI går afton på konserten hos fru de Cerzoles, denna gamla fiende till min sällhet, sysselsatte ni er endast med er hustru; grefvinnan gjorde alla uppmärksamra; derpå. Er hustru var förtjusande: detta jung. fruliga utseende, denna offerkrona som hon tagi på sig, klär henne väll Och ni! åh jag känne er! er ezenkärlek måste smickras till hvad pri: som helst. Som hon var aftonens drottning vill ni för alla ögon visa er lycka och er ära. — Ni bedrar er, Leopoldine; jag har knapp! gifvit akt på fru de Laliere. . — Ni döljer för mig er trolöshet, men tvåbundra personer märkte den, och det är icke värdt att ni nekar. För öfrigt har just fru de Cerzoles, denna qvinna, som, emedan hon är si na sjuttifem år, icke xaer kommer ibåg sin eger ungdom, just hon har gjort sig möda att låt: mig veta det.