flesta öfriga annotationslapparne. Och om någon a dem möjligtvis skulle angå kartor, kan jag icke vet det nu, men säkert är, att jag icke, hösten sistlide år innehaft det parti kartor, som, enligt den tydnin annotationerna fått, en eller annan af dem skulle ut Visa. Åklagaren anmärkte vidare den omständigheten, at jag anmodat Lagström, att låta mig veta någon ti förut när kartor behöfdes — jag har förut förklara detta, nemligen, dels att om bud kom jag måtte kun na vara hemma, enär jag merendels var borta på fler faldiga förrältningar flera dagar till och med veckor och deröfver, så att jag ej alltid kunde expediera hast det som begärdes, sådan har varit avin uppgif förut. Aktors anmärkning att jag sålt kartor till under pris, synes ingenting kunna vara något bevis — ce eller angå någon annan än mig sjelf. Jag ägde sälj till hvad pris jag ville och hvarmed jag fann mig be låten; och då Christensson, hvars åtkomst till kartor ne, dem han alltid sade sig bafva fått afsin (som har kallade far) kammarrättsrådet Bergii, förmodligen a: af den beskaffenheten, att han icke ville gifva si; tillkänna såsom egare deraf, lemnade dem till sådan pris, att jag utan förlust kunde afyttra dem till pri som skedt. En förvånande framställning tyckte jag mig hör: åklagaren framställa. Men jag förmodar ati jag bör de orätt. Mig föreföll det, som aktor sade mig haf va medgifvit, eller att det vore upplyst, att jag, mer undantag af omkring 800 Rdr, som jag af Christens son fått, erhållit alla öfriga af mig försålda kartor a Husberg mot någon betydlig rabatt. Hvyarifrån dette påstående hämtar sin grund är för mig obegripligt väl minnes jag att hr ordföranden en gång påstoc det jag skulle hafva sagt, att jag a! Husberg vid flera tillfällen erhållit kartor mot rabatt; men jag anmärkte genast, att jag icke sådant yttrat; mer deremot har jag sagt, att med undantag af de karto: jag ärhållit af Husberg, häradshöfding Leander och flera uppgifra personer och hvilkas sammanräknade belopp af några hundrade Rdr, så har j2g på sätt betalt, nämndemannen Peter Andersson i Kätorp berät. tat, ärhållit alla de öfriga kartorne af Christensson hvilken als icke var nogräknad om rabatten, ty har gaf mig stundom dubbelt belopp i kartor emot hvac jag i penningar eller borgesfärbindelser lemnat. Och de kartor jag af Christensson ärhöll såsom godtgörelse för de förluster jag ellist för honom fått vidkännas ansåg jag som en ren gåiva, och kunde således icke särdeles vid de tillfällen, då jag var i behof om penrningar till infriande af mina borgesförbindelser göre afseende å rabatten. Om kartorna varit falska, det jag ingalunda kar medgifva, och hvilket icke eller är bevisat, vet jag ej Jag har imedlertid afyttrat dem till personer, neml domare och försä!ljningsmän, som bätre än jag förstå bedömma den saken; och då de funnit dem riktiga har jag hvarken haft eller har skäl betvifla deras äkthet; hvadan de och för sådana måste anses, intilldess motsatsen blir lagligen bevisad. Mig vetterligen har jag aldrig haft nägon falsk karta i min hand. Och någon ulprångling af vetterligen efterapat stämplat papper kan sal:dis icke rimligen mot mig sättas 4 fråga. Har åklagaren eller dommaren blifvit satt i tillfälle att betrackta de kartor, som Bergqvist och Lagström af mig ärhållit? eller äro dessa falska? Och huru mycken del deri, på en slik händelse har säljaren som icke afvetat annat än att kartorne varit riktiga? Att det i mitt hemvist funna stämplade papper blifvit förklarat af dommaren såsom falskt, är visserligen ganska obehagligt, men utom det ati det passar myc ket illa, att dommaren blandar sig i anklagelserna, är det denna gången utan serdeles följder, ty jag har ju icke någon veterlig eller bevisad kännedom om falska kartors kännetecken. Och icke eller har jag utbjudit de kartor, som hos mig blifvit funna. Dessuutom tager jag mig friheten begära upplysning, huruvida från blekingska domsagorna inkommit några falska kartor? Skulle denna upplysning utfalla, till min och fleras fördel, så ville jag ödmjukast veta, hvad vederbörande hafva för anledning att hålla mig misstänkt för mina handlingar med Lagström och Bergqvist. I följd at allt detta, och då protokollen, om hvars besynnerliga innehåll jag ej kan göra mig begrepp, måste vitsorda hvad jag nu anfördt, yrkar jag, att åklagarens på skäl och bevis blottade påstående ogillas och att i stället upprättelse för mitt obilliga och olagliga lidande mig tillerkännes. Och jag hyser för öfrigt det förtroende till domstolen samt den fullkomliga öfvertygelsen, att inga anledningar utan fulla och klara bevis om brottslighet eller medvetance deraf kunna hlifva föremål för domslutet, samt, då sådant saknas, jag måtte vinna befrielse, samt såsom fche förvunnen blifva fri från häktet, hvarest jag oskyldigi hittils varit insatt, utan föregången dom eller bevis om brott. Wexiö kronohäkte den 47 Aug. 41843. Johannes Nilsson. 1841 i April. P. M. 2 st. 25, 50, sågat; 2 st. 20, 40 d:o; 3 st. 12, 36 kubb; 3 st. 8, 40 d:o; 410 st. 10, 100 sparr; 6 st. 5, 30 d:o; 42 st. 4, 48 stor; 20 st. 3. 60 d:o; 135 st. 2, 30 hjulvirke samt 435 st 4, 15 d:o. Summa 455 al. å 4 sk. 9 Rdr 23 sk. 4842 Feb. 2 st. 20, 40; 13 st. 16, 48; 16 st. 12, 192; 7 st. 5, 35; 24 st. 4 4; I st. 3, 27: Hd st. 2, 40: 15 st. 1, 15; 454 al. 7:0 Jon Johansson i Säfsjömåla: Till Kinnevalds bärads vällofl. tingsrätt! Det så alldeles egna sätt, hyarmed jag blifvit indragen såsom part uti undersökningsmålet vid denna domstol, om tillverkning och utprångling af falskt stämpladt papper, der alltjemt i lagarnes namn misshandlad och nu slutligen föremål för den tillförordnade, serskilde åklagarens obe