Aftonbladet – 17 november 1843, sida 1

vudet stödt i handen, strålande af friskhet oc elegans. Hon emottog honom med utomordent ig älskvärdhet; mem ett lätt moln fördystrad lock hemnes sköna ansigte. — Jag fåt efter, sedan i går, min herre sade hon, då de första komplimenterna voro vexade, jag skall bibehålla: vår källa sådan den är Dessa liciner, idessa stenar, hela dess omgilning ir intagande, och hon skuile förlora mycket på en reparation. Tycker icke ni detsamma? Ett långt samtal: dem emellan uppstod öfver lenna fråga. Victor, nu mera obesvärad än förr ät sitt öfverlägsna förstånd och sina insigter framysa. Han utvecklade så vältaligt alla tankar som grodde i hans själ, och hon afthörde honom med beundran. Då dessa begge unga, sköna va relser, egnade att begripa hvarandra, nu funno ig i den vilda naturen, i en hänförande trakt, kändt hegge en innerlig sympati. Då de skiljdes å! denna gång, hade redan en väldig passion uppspirat hos dem, och; utan att erkänna det inom sig, lefde de endast för hvarandra. Två daga derefter :skulle de träffas på Servilliers, På balen och nya hänförelser väntade dem der. Victor ateslutande upptagen af sin kärlek, hvarken hörd ller såg något af hvad som tilldrog sig i:-klo stret. Förgäfves sökte hans anhöriga, hans mak: och barn att återkalla honom till sig sjelf; har märkte det icke. : Han. steg opp från bordet utan utt be om ursäkt; hans far trodde icke sina ögon — Hvad fattas Victor? sade han. — Hen har ledsamt, min far, svarade Eugenie han har kastat en blick in i verlden och önska känna den ännu mer. Låt honom råda sig sjelf; ja tror, jag, att vi nu mera icke äro neg för honom