Aftonbladet – 17 november 1843, sida 1

EN ÄKTA MAN). AF GREFVINNAN DASIH. t HI. Sedan herr de Laligre blifvit ensam, såg han efter henne så länge han kunde se en skymt af henne. Då hon försvunnit, vände han mekaniskt sina steg åt det stället, hon nyss lemnat. Värman var mindre tryckande denna tid på dagen, och en vindfläkt lyfte upp hans hår och uppfriskade hans panna. Han satte sig der hon setat, han sökte gissa till. hvad hon erfarit, och detta var honom omöjligt. Han kände sig af en outtrycklig tjusningskraft dragen till denna qvinna, som var så olik dem han dittills lärt känna, och då den nedgående solen påminde honom, att han borde återvända till Marle, sammanpressade sig hans hjerta vid denna tanka. Eugenie väntade honom såsom vanligt framför grinden med sin son. Hon flög honom om halsen och kysste honom, med det sköna förtroendet hos en själ, som icke känner att den bedrages. Då hon såg honom sorgsen, underrättade hon sig om hans helsa. Han stötte henne väl icke tillbaka, men detta var också det enda, hon kunde erhålla af honom. Fru de Laligres sängkammare, denna helgedom för den moderliga kärleken och alla dygder som pryda qvinnan, syntes honom nu utan elegans och oangenäm. Di han kastade sina ögon på henne, tycktes hennes blygsamma toilett, som icke hade annan lyx än en utomordentlig renlighet, liksom hånande påminna honom om hvad han sett på morgonen. ) Se A.B. 2 264, 2635, 266 och 227.