Aftonbladet – 16 november 1843, sida 1

oberäknadt våra stora författares mästerstycken, har jag icke läst någon: teaterpjes. Nu var ordningen hos markisinnan att förvånas. — Ni har aldrig bivistat något spektakel! utropade hon. — Hvar skulle väl det bafva skett? Jag har aldrig varit utom vårt klosters :område. Fru de Vilmorin fästade sina. blickar. nyfiket på Victor. . För första gången befann: hon sig i säliskap med en person, obekant med alit, som ej inhemtas af höcker, en person hvars manliga skönhet, hvars själsgåfvor voro utomordentliga och som icke ens sjelf visste att han var både vacker och snillrik. Med sin qvinliga takt insåg hon straxt allt hvad denna ouppodlade, men så myc. ket öfverlägsna natur kunde vänta sig af framtiden, om den ej kom att förqvälvas i en enslig. dal och alla hennes tankar koncentrerade, sig i följande ord: å i — Ni borde komma till Paris, min herre! — Jag vill det gerna, min fru, men jag bor icke, — Af hvad skäl då? — Tillåt att jag ieke besvarar denna fråga. — Ni eger fullkomlig rättighet dertill. Victor blef röd som en vallmo och bugade sig; han fruktade alt han förgått sig. Fru de Vilmorin tycktes ej märka detta. — Hvad dessa ruiner äro pittoreska! sade hon. Det finns väl någon -saga om dem? ; — Det finns flera, men sen isynnerhet är märkvärdig. — Vill ni berätta mig den? — Jag skall säkert göra det oskickligt, men om ni önskar ..., Ni känner utan tvifvel ryktesvis feen Melusine