Aftonbladet – 15 november 1843, sida 2

U— —LVLnnnnMMHMHMkMkMkk sade sig. Ni skall berätta mig dessa mirakel och jag skall finna mig alldeles som Jag sett dem sjelf. Inga böner kunde förändra hennes föresatts. Hon skämtade mycket föfver sin envishet, men hon gaf likväl icke vika. Victor, liksom alla som hafva tråkigt, behöfde endast en förevändning för att ta humör. — Nå, gör som ni behagar, svarade han slutligen, kastade sin bössa på axeln och vandrade af åt Berruges. (Forts. följer.) — EE — — Ett stort tjufband har nyligen blifvit upptäckt i Paris; icke mindre än tjugutre Personer voro anklagade och 143 vittaen afhördes; målet omfattade mer än sexti stölder, och 295 serskilda frågor i denna sak framställdes till juryns besvarande. Utom fem af de tilltalade. hvilka frikändes, fälldes de öfrige till längre eller kortare fängelse. Hufvudmannen för detta band var en viss Courvoisier, hvars hustru äfven befann sig på de anklagades bänk. Såsom något ovanligt anmärktes, att mannen under hela loppet af rättegången gjort de största bemödamden, för att få sin hustru; frikänd, men förgäfves, ty hon förklarades brottslig, på samma gång som de öfriga. Knappt hade denna del af domen blifvit uppläst, förrän Courvoisier började bete sig som en rasande, kullkastade vakten, fattade sin hustru isina armar och öfverhöljde domstolen och juryn med det gröfsta ovett: sKanaljer, röfvarel utropade han, j hafven dömt en oskyldig! . ... kom min stackars hustru! kom! kom! du skall icke lemna: mig. Gensdarmerna måste med våld bortföra honom:ur Sesstonssalen: Courvoisier dömdes till 30. års tvångsarbete och hans medbrottslige till 25, 90, 48 år, o. 5. Y: Hans hustru fälldes till fyra års fängelse,