Aftonbladet – 13 november 1843, sida 3

ten och, jemte en under tiden till stället ankommen patrull af stadens militärkorps samt andra af bullret ditkallade personer, inträngt i förstugan, der de, efter erhållen anvisning om rummet, der Wahlfeldt hållits innesluten, under bultningar på denna dörr fortsatt uppmaningar om lösgifvande af deras kamrat; att, enär något svar å dessa, allt högre förnyade tillrop icke följt, underlöjtnanten Virgin med en yxa, som han i köket, en trappa upp, på begäran erhållit af pigan Vallerström, huggit i dörrspegeln och dermed fortsatt, till dess dörren omsider inifrån upplåtits, då en del af officerarne, äfvensom flere andra personer, ingått i rummet, dervid löjtnanten Tegner, efter uppmaning af Wahlfeldt att slå Jacobsson, enligt eget erkärnande, icke allenast med sin käpp gifvit Jacobsson ett slag i ansigtet, derå, enligt ett af ofvanbemälde stadsläkare den 47 derpåföljde Oktober afgifset betyg, vid då skedd besigtning, funnits ett större djupt, trekantigt sår å öfverläppan på den venstra sidan samt ett mindre å inre ytan, hvilka skador icke ansågos farliga, men efterlemnande ett fult ärr eller lyte, utan ock med käppen spräckt och sönderslagit ej mindre skifvan till ett framför Jacobsson stående bord, än äfven derpå befintlige glas, hvarefter officerarne, tillika med Wabhlfeldt, sig aflägsnat. Detta med hvad mera under ransakningen förekommit och parterne såväl muntligen, som skriftligen hvar emot annan i öfrigt andragit och påmint, har kongl. slottsrätten tagit i öfvervägande; och emedan löjtnanten Klingström, enligt från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Calmar län till kongl. slottsrätten insändt bevis, under d. 48 sist!. Augusti erbållit del af kongl. slottsrättens å honom utfärdade kallelse, att d. 6 derpåföljde September personligen eller genom ombud hos kongl. slottsrätten sig inställa, för att i målet höras, vid äfventyr, att hans uteblifvande icke hindrade målets företagande till slutlig pröfning; men Klingström hvarken sjelf eller genom befullmäktigadt ombud hos konpgl. slottsrätten å sistnämnde dag eller sedermera sig infunnit; ty anser kongl. slottsrätten hans frånvaro icke hindra målets afgörande. Som källarmästaren Frösslund, boettmakaren Jakobsson, bagaren Grundström, kyparen Engström och källarlärlingen Helander återkallat deras emot underlöjtnanterne Bergenzaun, Segebaden, Öhrström, Löfwenadler och Wolffram framställde ansvarspåstående; låter kongl. slottsrätten dervid bero; äfvensom och ehuruväl Helander och Grundström äro lagligen öfvertygade, den förre att hafva skuffat underlöjtnanten Segebaden och Grundström att hafva gifvit löjtnanten Tegner ett slag, kongl. slottsrätten, enär några påstäenden om ansvar i berörde hänseenden icke äro vordne framställde, anser något yttrande derom icke erfordras. Vidare och då löjtnant Wablfeldt inför kongl. slottsrätten godkänt och vidbållit de af kanslisten Möller, uti ingifven skrift, å Wahlfeldts vägnar väckte ansvarspåståenden emot boettmakaren Jakobsson, bagaren Grundström och konduktören Kemner; finner kongl. slottsrätten den emot Möllers behörighet, att i berörde hänseende utföra ansvarstalan, gjorde anmärkning icke förtjena afseende. Beträffande det af källarmästaren Frösslund och hans medparter emot spisqvartersidkerskan Lindberg samt pigorna Wallerström, Norström, Malmqvist, Bergqvist och Sterk, på sätt ofvanberördt är, framställde jäfsanmärkning och i sammanhang dermed väckte ansvarspåstående, för det de skola föranledt och främjat de åtalade våldsamheterna; så enär pigan Bergqvist, den enda af bemälde vittnen, som i sin utsago till en början visat någon ostadighet, sedan råderum blifvit henne lemnadt att ordna sina tankar och sig väl betänka, afgifvit en redig och med öfriga vittnens intyg öfverensstämmande berättelse om ifrågavarande uppträde; alltså, och då till förringande af de emot Lindberg, Wallerström, Bergqvist och Malmqvist i öfrigt anmärkte omständigheter, såsom att Lindberg genom uraktlåtenhet att öppna porten för de från hennes värdshus nedgående officerare och genom fördöljande af löjtnanten Wahlfeldts namn, Wallerström genom yxans utlemnande till underlöjtnanten Wirgin, Bergqvist genom portnyckelns nedkastande på gatan samt Bergqvist och Malmqvist förmedelst deras rop till de bortgående officerarne, att en deras kamrat vore qvarhållen, skulle föranledt och främjat uppträdet, förekommer, att Lindberg, enligt så väl hennes egen, som pigan Starks obestridde uppgift, vid uppträdets början skyndat ned i förstugan, för att öppna porten, ehuru hon af Frösslund blifvit derifrån förhindrad och att löjtnanten Wahlfeldts namn icke bevisligen vid berörde tillfälle varit Lindberg kändt, samt att de af öfrige vittnen vidtagne, nyssnämnde åtgärder och fällde yttranden icke innefatta något lagbrott, enär icke bevisligt är, att de tillkommit i afsigt att dermed skada göra; för den skull och jemte det konvgl. slottsrätten, med ogillande af det emot bemälde vittnen framställde ansvarspåstående, såsom uppenbarligen Lillkomne i afsigt att dem jäfvige göra, friar dem från allt ansvar i målet, varda deras afgilne vittnesberättelser vid laga vitsord bibehållne. Hyad derefter angår sjelfva saken och till en böran det af Frösslund, Jakobsson, Grundström, Engström och Helander väckte påstående om ansvar jemlikt 20 Kap. 4 M. B., sådan den lyder i kopgl. förordningen d. 20 Januari 4779, å ej mindre löjtnanten Tegner för det han, efter att hafva sig aflägsnat med sine följeslagare, återkommit, samt med berådt mod och i afsigt att bruka våld, ingått i Frössjunds rum och der slagit Jakobsson blodvite, än äfven löjtnanterne Wahlfeldt och Klingström samt unlerlöjtnanten Wirgin, för det de med Tegner skulle varit i samma vilja och gerning; så och all den stund ipplyst är, att Tegner jemte Klingström och Wirgin TAR BETE NEN REON TA ONE RE SSE NR 2 SARK SINE