Aftonbladet – 13 november 1843, sida 2

TER NÅGOT OM FÖRTROENDET MELLAN EA REGERINGEN OCH FOLKET. Det är en gammal erfarenhet, att ingen strid åa diskussionens gebiet är envisare än den som ngår gränsen mellan de olika statsmakternas nyndighet i frågan om hushbållandet med folkets nedel, och der det gäller att återeröfra åt grundagen ett område, som genom folkrepresentanteras slummer eller illusionernas förtjusning i böran af ett nytt statsskiek kommit att qvarblifva händerna på den verkställande makten. En erskild olägenhet, som vidlåder en sådan diskusion, är att man ofta nödgas citera och jemföra ;rdalag i grundlagarna, och att sådana artiklar lerigenom lätt kunde förekomma något torra och ibstrakta för mängden. Det är derföre ett tillredsställande bevis på en tilltagande politisk nildning hos folket att finna, buru äfven sådana rågor numera börja allmänt följas med en liflig uppmärksamhet och att hela den stora allmänheten mer och mer börjar inse, att i sjelfva verket något annat säkert värn emot godtycket icke finnes, än ett strängt och orubbeligt yrkande på ;rundlagarnas efterlefnad så långt som det är möjligt att komma i ett land, der den konstitutionella ansvarigheten mot deras öfverträdande i sjelfva verket är paralyserad genom det bristfälliga och parodi-lika i Riksrättens formation. Erlarenbeten visar, att folket alltid är böjdt för att hysa förtroende till sin regering på det viset, att det gerna går den tre fjerdedelar af vägen till mötes i alla billiga önskningar, men detta förtroende utesluter likväl numera icke den nödiga örsigtigheten att ej förbise, det hvarje öfvervägande makt har en naturlig benägenhet att ytterligare utvidga sig så fort tillfälle gifves, och tt denna böjelse är ganska stor hos oss, med de stora prerogativer, vår konungamakt äger och dess många serskilda medel att i alla frågor som röra samhällsorganismen, kunna genom ståndssplittrinsen tillintetgöra den impuls till reformer, som illmänna tänkesättet uttalar inom en del af reoresentationen eller att upplösa motståndet mot Rezeringens egna planer, och der i följd deraf nästan icke någon enda punkt finnes, hvari denna representation mäktar att ådagalägga någon motståndskraft, mer än i frågan om statsmedlens in vändande och dispositionen deröfver. En anledning till dessa anmärkningar har å nyo lemnats af den hedrande vårdnad om grundlagens helgd, som pluraliteten af de pu församlade Herrar revisorerne iakttagit uti sin anmälan om nödvändigheten af alla de såkallade extraordinarie statsinkomsternes eller bevillningsmedlens. ingående till riksgäldskontoret. Man borde kanske också icke förundra sig öfver det horribla skrän som Svenska Minerva upphof sistlidne Thorsdag i anledning af denna anmälan och Hr grosshandlaren Bergs anförande i ämnet inom revisionen, hvarom något redan nämndes i sista Fredagens Aftonblad. Saken är nemligen, att å ena sidan de orundlagsparagrafer, som vi i samma Fredagsblad citerade, äro så uttryckliga, och det som revisorerne yrkat, utgör en så solklar följd af regeringsformens ordalydelse, att någon vederläggning deremot, med bibehållande af logisk slutföljd, icke can af Minerva eller någon annan åstadkommas, cke någonsin har kunnat det och icke heller läer komma att försökas. Men å andra sidan har nan äfven redan baft tillräckligt tillfälle att förvimma, att vederbörande aldeles icke äro sinnade tt medgifva, det grundlagen i detta fal nå få jena till efterrättelse, och att detta motstånd EEE ERRORS NNE NER Ar NEAR E T